Idag har höstterminen inletts officiellt med inskription vid ÅA i Vasa. Många andra skolor har också olika former av inskriptionshögtider eller -ritualer så här års. Själv fick jag inviga doktorshatten under dagens inskription 🙂
ÅA:s rektor i Vasa reflekterade kring arbetsro i sitt inskriptionstal. Hon talade kring olika sätt att uppfatta och uppleva arbetsro. Det var tänkvärt. Jag håller med henne om att många tänker sig arbetsro som att de ska få pyssla på med sina uppgifter utan störande moment runt omkring. Vilket man väldigt sällan får. Är det inte den ena förnyelsen så är det den andra, nya dataprogram, nya rutiner, nya uppgifter, ny organisation osv. På alla möjliga arbetsplatser, inte enbart inom universitetsvärlden.
Vad man då kanske behöver är ro mitt i kaos. Att befinna sig i stormens öga. Vi människor har olika sätt att hantera stress, osäkerhet, otrygghet och kaos. En del av oss klarar det bättre, och kan ta det lugnt trots yttre stormar. Andra klarar det mindre bra, och blir sjuka eller får diffusa stressymtom. De flesta befinner sig nånstans mittemellan, alltså man klarar stressen periodvis riktigt bra, andra perioder håller man på att flippa ur.
Jag föreställer mig att jag ska ha arbetsro nu när jag inte längre behöver fila på nån avhandling. Därmed inte sagt att jag inte skulle ha potentiellt stressande arbetsuppgifter. Jag har ju också dålig stresstålighet, den återhämtar sig inte. Om jag får göra en sak i taget i lugn och ro och enligt min planering går det utmärkt. Om jag däremot har glömt vad jag har lovat, eller om folk har glömt att tala om för mig att jag ska ha hand om det ena eller det andra, eller om det uppstår oväntade situationer som kräver rask handling, då kan det vara värre. Då är jag stirrig och ofokuserad. I någon timme till flera dagar eller i värsta fall veckor. Hoppas att jag kan undvika sånt detta läsår. I varje fall det där med att vara stirrig och ofokuserad i veckor.
Arbetsro kan också vara förknippad med att ha tryggheten i att ha ett tillräckligt långt arbetsförordnande. Jag har två år nu. Det känns bra. Det ger arbetsro. Att ha en stimulerande arbetsplan, som känns rimlig, är också bra. Det borde också kunna bädda för arbetsro. Jag vet vad jag ska göra under läsåret, och också ungefär när det ska göras. Nu hoppas jag bara att jag inte ska råka ut för något i stil med att artiklar ska omarbetas under sommarlovet eller så.
Det finns många andra intressanta arbets-begrepp: arbetsglädje, arbetstillfredsställelse, arbetslöshet, arbetsbörda…
Önskar alla läsare en trevlig fortsättning på veckan vare sig den innehåller ett lönearbete eller inte! (För det där om vad som egentligen är ”arbete” är en diskussion för sig…)
Vad bra du återvänt !!
Tack ska du ha!
Ha det bra och lagom. . på jobbet.
En pensionär räknas ju inte till ” jobbare”
men ibland kan hon också känna sig” lite” som inte räcka till 😉
Så är det… det finns så mycket man vill räcka till, oavsett om man lönearbetar eller inte. Jag tror och hoppas att det ska bli lagom, och att de jäktigare perioderna i alla fall blir korta så att det jämnar ut sig i längden.
Visst finns det många ord som börjar med arbets- och de flesta har man väl smakat på lite så man bildat sig en egen uppfattning. Men för den skull vågar jag ju inte kalla mig bildad eller har jag igen fått fel uppfattning.
Nu har jag kommit till det stadiet att förstavelsen arbets- har bytts ut mot pensionärs- och det begränsar ju betydligt. Visst kan man tala om pensionärsglädje men pensionärsbörda betyder ju något helt annat. Det är ju inget som vi pensionärer har utan något som vi blivit för andra.
Usch, pensionärsbörda låter verkligen inget vidare 🙁 Jag vill inte att någon ska känna sig som en börda. Pensionärer har verkligen gjort rätt för sig, och utgör en värdefull resurs i samhället, oavsett hur mycket var och en orkar ”uträtta”.
Arbetsro är ett vitt begrepp och kanske speciellt i skolan. Man vet aldrig hur dagen gestaltar sig, för det är inte alltid de egna planerna går i lås. Det dyker upp oväntade situationer flera gånger om dagen och ibland skulle man önska att få sitta i ett eget rum vid datorn och jobba ostört en hel dag. Utan störande oljud.
För det mesta går det i alla fall ganska smidigt med många års erfarenhet i bagaget, men en ung lärare kan ha det jobbigt i början.
Det kan jag tänka mig, att arbetsro har en särskild betydelse i skolan. Eller flera betydelser. När våra barn har gått i byskolan har det varit mycket tal om att ge varandra arbetsro, och de har själva fått utvärdera hur de har lyckats med bl.a. detta varje vecka.
Jag tror faktiskt inte att jag skulle klara av ett sånt lärarjobb, alltså, klara av att hålla fokus timme efter timme i interaktion med elever. Fast man undervisar förstås på ett annat sätt och med andra metoder då än när man undervisar vuxna om teoretiska saker. Men ändå, jag tror att jag skulle ha svårt att finna inre arbetsro i den miljön.
Riktigt, riktigt varmt välkommen tillbaka till bloggen ska du vara. Jag har saknat dig här.
Jag har all ”….ro” i världen som bäst. Idag tar inte händerna på någonting. Ännu i alla fall. Kanske du gav mig, genom ditt inlägg, den inspiration jag behöver för att kunna bestämma mig för vad jag skall lägga mina händer på och få upp farten något åtminstone.
Tack för välkomnandet, Majapii! Hoppas du fick inspiration… men man behöver ju inte alltid heller ha upp farten. Inte varje dag.