Ooops, så det kan gå. Jag glömde skriva något blogginlägg dag 10, dvs. i förrgår. Jag kom på det när jag redan gått och lagt mig, och så viktigt är varken fotoutmaning eller blogg100 att jag skulle ha stigit upp och satt på datorn. (Blogga med mobilen är alldeles för påtot, det vill jag inte göra.)
Tyvärr har jag rätt få bilder i form av fotografier från min barndom. Vi hade ingen kamera. I något skede fick vi överta en av min gudfars kameror, men vi hade ingen blixt till den, och tja, det blev inte mycket fotograferat. Samma gäller när jag var tonåring, ung vuxen och nybliven mamma – vi hade ingen egen kamera, och de foton som är tagna med nån annans kamera är av dålig kvalitet.
Men här kommer i alla fall ett bleknat fotografi från när jag var 5 år, skulle jag tro. Jag antar att det är gudfar som tagit fotot. Jag fick den där hoppkängurun av mina gudföräldrar. Det ser ut att vara vår, vilket är lite ovanligt – mina gudföräldrar kom oftast ”hem” från Sverige på sommaren. Fotot är taget på min mommos och moffas gård.
Pappa har hatt och jag har kjol… ok, pappa hade ofta hatt på den tiden. Däremot trodde jag inte att jag hade kjol så ofta, men de få foton som finns av mig från den tiden tyder på motsatsen. Hursomhelst minns jag att jag gillade mörkblå strumpbyxor, som jag också har på fotot. Blått har alltid varit en av mina favoritfärger, ibland ljusare, ibland mörkare. Och jag minns faktiskt att jag gillade mörkblått bäst när jag var under skolåldern. Då jag föreställde mig en riktigt fin bil, var den alltid mörkblå. Så mörkblå att den nästan var svart, men att man ändå såg att den var blå.
Undrar om pappa faktiskt gick klädd i mörk kostym, vit skjorta och slips sådär för det mesta på den där tiden? Jag har ett annat foto från samma vår, där mamma och pappa är i trädgårdslandet, lika formellt klädda 😀 Kanske de hade varit nånstans och inte bytt om då de kom hem (typiskt för min gamla kärnfamilj)? Eller, var det söndag? Inte för att jag minns att vi skulle ha haft ”söndagskläder”, fastän många andra hade det på den tiden. Vi gick sällan i kyrkan. Enda gången jag minns att jag var i kyrkan när jag var under skolåldern var på fammos begravning. Då uppförde jag mig illa, ville gå till fammo som låg framme i kistan, och blev sur då jag inte fick. Så sen när faffa dog två år senare fick jag inte följa med på begravningen. Åtminstone är det så jag minns saken. Jag var 3 respektive 5 år när mina farföräldrar dog, så det är svårt att säga hur mycket jag faktiskt minns. Mommo och moffa fick jag behålla längre <3
Hursomhelst var det roligt att ha den där kängurun.