bilminne

Det är märkligt vilken serie minnen en sång kan väcka. Idag råkade jag höra den här httpv://www.youtube.com/watch?v=NEOKcj0q7Uw på radion, och den fick mig att tänka på min första egna bil. Min bil var en blå Suzuki Alto, med plats för fyra personer. En liten men naggande god bil. Jag jobbade som lantbruksavbytare på den tiden, och var beroende av att ha en relativt ny bil som skulle starta snällt i alla väder och inte dra så mycket bränsle. Bilen inhandlades år 1983, och var 1983 års modell, men inte helt ny. Den var medkörd drygt 1000 km, ägaren hade krockat och tyckte att det var en otursbil, så hon ville ha en ny i stället för att låta reparera bilen och fortsätta köra med den. Någon otur förde den inte med sig, jag hade den utan problem fram till 1987 då det blev för besvärligt när inte barn och barnvagn och barnets båda föräldrar hade rum i bilen samtidigt.

Att låten Rosanna förknippas med bilen beror på att jag, strax efter bilköpet, inhandlade en bilstereo. Med radio och kassettspelare. Och autoreverse, det var häftigt på den tiden 😉 På köpet fick jag en kassett med blandade hits, och första låten på den kassetten var just Rosanna. Så fick jag en sån där bred klisterremsa att fästa i bakrutan, där det stod Clarion med stora bokstäver. Det gillade jag, eftersom jag också gillade Snowstorm och bl.a. deras hit Sommarnatt, där de sjunger om att ”tar det cool till Clarion’s sound med en säker hand på ratten”. Fast pappa tyckte att jag borde ha tagit betalt för att köra omkring med en sån reklamskylt…

Särskilt snabb var bilen inte, men det gjorde inget. Topphastigheten 110 km/h blev testad då syrran och jag var till Sverige och jag körde vilse då vi skulle till Kapellskär för att ta båten hem. Jag körde med gasfoten fastlimmad i bilgolvet, men se, snabbare än 110 km/h gick den inte. Vi hann till båten, med nöd och näppe, efter att ha frågat efter vägen två gånger. Av någon anledning hade vi hamnat västerut då vi körde från Stockholm, och när det började stå ”Oslo xxx km” på skyltarna fick vi en nog så riktig känsla av att vi var på väg åt fel håll.

Senare köpte jag en dekal där det stod ”Storleken spelar ingen roll, det är hastigheten…” att ha i bakfönstret i stället för den där Clarion-reklamen. Vet inte om någon annan än jag tyckte att det var självironiskt och lustigt.

På den tiden var det populärt att ha djurmönstrade överdrag på bilsätena. Gärna leopard, eller zebra. Jag hade inte riktigt såna, men lite zebrainspirerade var de allt, de svartvitrandiga överdrag jag hade. Har nån överdrag på sina bilsäten numera?

Bilen var som sagt var inte särskilt rymlig, men det gjorde inget. Fast när jag skulle besikta bilen, höll den stora besiktningsfarbrorn på att inte rymmas in 😀 han skuffade förarsätet så långt bak som möjligt, hukade sig och kröp in och satt närapå med hakan på ratten. Men det gick, och bilen gick igenom besiktningen.

Tänk att jag inte har ett enda foto av den bilen, jag hade ingen kamera då. Undrar om bilen finns kvar eller om den har åkt till bilarnas skrothimmel…