På sätt och vis kändes det som att vår semestervecka gick i ett huj. På sätt och vis kändes det som att vi varit borta jättelänge när vi kom hem.
Den sista dagen var vi ändå så beredda på att hemfärden skulle bli nästa dag, att vi inte hade någon direkt oj-oj-det-här-är-sista-dagen-nu-måste-vi-ta-ut-allt-känsla, utan vi tog den dagen med ro, liksom de andra dagarna. Jag ville gärna ha en ny (stor) handväska, och en sån hittade jag också, i köpcentret Yumbo. Maken menade att jag borde ha prutat, för väskorna hade inga prislappar, men jag avskyr ju att pruta och tyckte priset lät rimligt med tanke på vad väskor kostar i Finland, så jag betalade glatt 30 € för väskan. – Den försäljaren gjorde en bra affär, muttrade maken då vi gick därifrån. Och det kan hända. Kanske jag hade kunnat få väskan för 20 €. Men jag var nöjd, och om försäljaren också var nöjd var det väl bra så. Återstår att se hur väskan håller för användning. Jag gillar väskor, och har gärna en stor handväska till vardags, en som jag kan ha ”halva heimani” i.
Så tog vi varsin kall drink vid en strandbar efter vårt sista strandbesök. Det hade jag också tänkt mig att vi skulle göra nån dag.
Alla andra kvällar åt vi middag på hotellet, men den sista kvällen hade vi ingen bokad middag, så vi gav oss ut på jakt efter ett lämpligt matställe. Jag ville inte gå så långt pga. mitt förbaskade skoskav, som smärtade för varje steg jag tog. Vi stannade för Restaurante Reno, och det visade sig vara ett gott val. Lite kyligt kändes det, då vi blev placerade vid ett bord bredvid en öppen dörr, och vi inte hade några ytterplagg, men annars trivdes vi fint, servicen var bra och maten god. Jag ville gärna äta spanskt, så vi tog en biff med tillbehör som skulle föreställa spansk. Nån trevlig tapasrestaurang hade också varit bra. Men det får bli en annan gång.
Sen gick vi en sista gång till Playa del Sol för att dansa lite, vad min fot nu tålde.
