Under mina försök att återerövra kunskaperna i stickning har jag stött på patrull flera gånger. Vissa beskrivningar förstår jag bra, och om det inte är alltför många detaljer och jag lyckas ta det lugnt, klarar jag av mönstret utan större problem. Ju fler detaljer, desto svårare blir det, förstås.
Nu har jag gett mig i kast med att sticka ett par sockor som har ett pingvindiagram på skaften. Det är inte så enkelt. Jag kommer att få tänka en hel del, räkna, markera, återvända till beskrivningarna av förkortningar m.m. Det är skönt att ha helt vanliga, enkla sockstickningar att återvända till mellan varven. Men det är också roligt att så småningom märka att man börjar klara av mer. Och förstås att lära sig använda hjälpmedel som får saker att gå lite lättare, som t.ex. stickmarkörer. Det är något nytt för mig, och för en förvirrad hjärna underlättar det visst att kunna placera markörer t.ex. där det ska hända något speciellt i mönstret, så att man slipper räkna och räkna hela tiden.
Nu har jag stickat ett varv för mycket på resåren som kommer före pingvinerna. Undrar om jag ska repa upp ett varv eller sticka ännu ett var för att komma in i diagrammet på rätt sätt…
Sticka ett varv till, det är ju så tråkigt ”ti riiv åpp” och plocka upp maskorna på nytt.
Det lutar nog åt det hållet, Kicki, jag har dessutom stickat på båda skaften redan, eftersom de ska stickas på jumperstickor och sys ihop sen. Inte gör det ju något att resåren blir lite längre.