drömmar

…har jag skrivit om tidigare också. Anledningen till att jag har drömmar på tapeten igen, denna dag då jag är hemma och återhämtar mig från den mystiska farsoten som däckade mig igår, är framför allt att dottern har något drömseminarium idag. Hon studerar utvecklingspsykologi. Drömseminarium, det låter intressant. Trots att jag är synnerligen skeptiskt inställd till drömtydning och till att drömmar skulle ha någon underliggande betydelse, tycker jag att det är fascinerande med drömmar. Det mesta man drömmer känns ändå som en massa meningslös smörja, för mig i alla fall. Därför tror jag gärna på kaosteorin, som jag skrev om en gång tidigare, där man anser att drömmar uppstår genom att elektroner poppar runt i hjärnan då man sover och trycker på olika minnescentra och skapar en fullständigt osammanhängande råddigågga.

Nå, i natt har jag drömt både en mardröm, en arg dröm, och såna där normala, ”meningslösa” drömmar. Som dock sägs vara meningsfulla, därför att man behöver sin drömsömn för att må bra. Jag var inte försedd med penna och papper så att jag skulle ha kunnat anteckna drömmarna då jag vaknade. Det skulle dessutom störa maken så mycket att det knappast skulle vara värt besväret. (Säkert bra att jag inte går nån sån där drömkurs.)

Det är märkligt med mardrömmar. En dröm som till en början är helt normalt absurd och meningslös, blir plötsligt jätteläskig. Jag drömde att jag var här hemma, och så blev det strömavbrott och började höras jättekonstiga ljud. Först tänkte jag att det var faffa som snarkade, men så kom jag på att han ju ”hade flyttat”. (I verkligheten har han flyttat till evigheten, s.a.s.) Så det kunde inte vara han. Och ljudet började bara låta mer och mer morrande och otäckt. Jag tänkte att det kanske var katter som slogs utanför dörren. Men det lät snarare som om det var varulvar eller nåt som slogs. Och jag försökte fråga maken vad det var för ljud. Han och yngste sonen låg på soffan (båda två, det var nog som att sonen var lite mindre än vad han är i verkligheten) och försökte sova och var tämligen ointresserade av oljudet. Jag blev räddare och räddare och maken mumlade bara något obestämt till svar… och så vaknade jag. Undrar om det VAR varulvar. Och om man ska tolka såna drömmar, vad är det jag är rädd för som morrar utanför dörren… Om jag drömmer om det där som morrar igen ska jag gå och öppna dörren och kolla…

Nå, när jag så småningom hade lugnat mig och kunde somna om, drömde jag en arg dröm. Jag var på nån form av släktkalas, med både döda och levande släktingar närvarande. Och jag reagerade inte på att de döda var med, det var helt ok, och jag tänkte inte på att de är döda. Men jag blev så urförbaskad på en släkting. Hon tittade surt på mig och sa att jag borde banta och börja träna. Och jag blev jättejättearg, och klädde av mig inpå bara trosorna och skrek ”jag är inte tjock!!!!” och att jag tränar minsann redan 5… 6… 7 gånger i veckan (och en massa annat stöddigt). Hon tittade fortfarande föraktfullt på mig och sa att jag borde i alla fall träna brösten lite mera så att de skulle bli spänstigare. Då ingrep nån i sällskapet och påpekade att bröst är mest fett, inte muskler, och kan inte tränas. Och jag skrek vidare att jag har ju fått fyra barn, vad kan man vänta sig, och bröst är väl inget att haka upp sig på, dem kan man ju stoppa in i en bh… och så skrek jag ”JAG DUGER SÅ BRA SOM JAG ÄR!!!”

Hm…. antar att drömmen inte behöver förklaras desto mer. Det är väl mig själv jag försöker övertyga om att jag duger…

Resten av drömmarna minns jag inte. Men jag skulle också gärna gå på drömseminarium. Och studera utvecklingspsykologi. Det finns så mycket som skulle vara roligt att göra här i världen 🙂