Josef och sånt

I dag kom jag, måhända en smula långsökt att tänka på Josef. Ni vet, Josef i Gamla Testamentet i Bibeln. Han som såldes som slav av sina bröder och sen efter en del förvecklingar blev en högt uppsatt man i Egypten, där en stor hop av Israels barn kom att bosätta sig. Så småningom blev det i alla fall maktskifte, och det uppstod en ny kung, ”som icke visste av Josef”, stod det i den gamla bibelöversättningen. Han visste alltså inte (eller ville inte låtsas veta) om det goda som Josef hade gjort för Egypten, och började tycka att Israels barn blev för talrika och satte dem i slavarbete och försämrade deras levnadsvillkor på många sätt.

Nå, något så drastiskt har förstås inte drabbat mig. Men det händer ju på olika plan och på olika sätt i livet att människor byts ut, att de inte känner till historien och traditionen, eller människorna, och att man då kan känna sig lite vilse av de förändringar dessa nya personer medför.

För något år sedan skrev en annan bloggare om hur konstigt det kändes då hon måste visa legitimation i banken där hon varit kund hela sitt liv. Det var en ny banktjänsteman, som förstås inte kunde känna alla stamkunder i banken. Jag har inte behövt legitimera mig i banken i kyrkbyn ännu, men nog i bankens filial inne i Vasa, när det var en ny tjänsteman (heter det så?) där. Och det förstår man ju, i stora stan 🙂 Men det blir lite ”som inte visste av Josef”-känsla när man handlar i en bybutik i kyrkbyn och den som sitter i kassan är så obekant att hon säger priset både på finska och svenska…

Jo, jag VET och förstår att de nya butiksbiträdena inte kan känna mig. Hur skulle de det, jag känner ju inte heller dem. Men ändå… det känns märkligt…

0 reaktioner på ”Josef och sånt”

  1. Visst måste jag också visa legitimation igår. Men ibland kan man nog undra hur man blir igenkänd. I Bangkok då jag checkade in bagaget frågade sonen om jag kunde få fönsterplats och det fick jag. Sedan då jag gått långa vägar till gaten där jag skulle gå ombord och satt mig bakom ett hörn så kom en av personalen och frågade av mig om det var jag som ville ha fönsterplats. Jag fick gå tillbaka efter en ny biljett där jag fick en ännu bekvämare fönsterplats.

    Svar: Oj… det var säkert en märklig upplevelse. Dels att hon/han kunde veta att du var du, men dels att du måste gå tillbaka. Man skulle tycka att det gick att ordna från någon dator på närmare håll.

  2. Jo, maktskifte i smått märks också. Sen vet man inte om de nya vill ha nya rutiner eller om de uppskattar råd av en gamyl (aktuellt flera gånger för mej både på jobb och i föräldraförening). Kassan i vår butik sa att efter ett visst datum visar apparaten inte längre vilket språk man har på stamkundskortet, så tvåspråkigheten kan också bero på det. Där du bor kan du väl hälsa med några ord på svenska för att få svensk betjäning?

    Svar: Jo, det kan jag säkert. Fast jag brukar bara säga ”hej” 🙂 Men om jag har något ärende säger jag naturligtvis allt på svenska där. Det är bara så ovanligt att det finns nya anställda där som man inte känner. Man är van vid att ”alla känner alla” på en sån liten ort, men det är inte riktigt så ändå. Folk flyttar in, barn växer upp osv. och så vet man inte längre vem som är vem. Och tidigare har det snarare varit så att om den som sitter i kassan inte uttryckligen vet att kunden är finskspråkig så har hon/han automatiskt enbart sagt priset på svenska. Det är säkert en förbättring, och en allmän artighet, att priset nu sägs på båda språken om man inte är säker.

  3. Här hos oss händer det ju sig att nån pratar svenska ända fram till kassan och vid kassan frågar nåt på finska och då kan det vara knepigt för kassan att veta vilket språk som skall användas, kassan vet att personen pratar svenska men frågan kom på finska.

    Svar: jo, det är nog en helt annan verklighet ni lever i. I den trakt där jag bor finns det ju en och annan inflyttad finskspråkig familj (och tvåspråkiga familjer), i allt högre grad, men man har varit väldigt van vid att det mesta går på svenska och att det är något av en självklarhet.

  4. Jag blev totalt utskälld av en kund när jag som sommarjobbande kassör i banken i Smedsby frågade efter ID av honom när han skulle ta ut 5000 Mark (!)

    Jag förstår hur han tänkte men inte hur han kunde tänka så.

    Svar: Ja, det var en träffande kommentar… att förstå hur han tänkte men inte hur han kunde tänka så. Du var ju omtänksam om hans pengar. Men han var säkert så van vid att ”alla visste vems pojk han var”. 🙂

  5. nämen det är väl inte alls långsökt att tänka på Josef i dessa tider..jag trodde förvisso att dethär blogginlägget skulle handla om Hosni Mubaraks nedstigande från den egyptiska tronen..men men…jag skrev någonting om det egyptiska upproret åt dottern i ett e-mail också och hon var fullkomligt frågande..”vi prenumererar inte på DN längre..” löd svaret. Suck. Men ok då, ack världsfrånvända umgängeskrets (jag är lite sur ikväll..), jag märker månad för månad att allt fler av de nyare anställda vid Sale i Kvevlax lärt sig vår Bonus-nummer(eller vaddetnuheter)utantill. det är ju trevligt, för det är ju knappt så jag minns det själv 🙂

    Svar: Du har rätt, ett inlägg med den rubriken kunde gott ha handlat om Mubarak. Det kom jag faktiskt inte ens att tänka på, trots att jag har känt extra varmt med det egyptiska folket nu efter att jag själv har varit där. Men jag är tyvärr lite för oallmänbildad för att kunna skriva om Mubarak. I så fall borde jag ha tagit reda på en massa bakgrundsfakta… världsfrånvänd som jag också är.

    Vilken tur att vi inte har något sånt där nummer (nej, det är inte bonus utan något annat kontonummer du menar), jag som har så svårt att komma ihåg siffror 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *