Frukost på stranden – Sommarföljetong del 16/42

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering. 

Kapitel 16. Ufo

Ufo låg på en matta i det främmande huset. Huset doftade lite som Annette, men också annorlunda. Han hade gått en liten runda för att se sig omkring först, och funderade på om han skulle markera revir för att känna sig lite säkrare i den här nya omgivningen, men kom fram till att det var bäst att låta bli. Människor brukade kunna bli så upprörda av revirmarkering inomhus. Antagligen anser människorna att det är deras revir, och att de som flockledare har rätt att bestämma att ingen annan får muta in något område där. Ufo suckade. 

Han kände också en främmande lukt som han inte riktigt gillade. Katt. Plötsligt hördes det ett krafsande och ett ”mjau” bakom en stängd dörr. Ufo tassade fram till dörren och morrade dovt. Den som befann sig på andra sidan dörren var inte sen att morra tillbaka. Där stod de i flera minuter, växelvis morrande och lyssnande. Till sist gav Ufo upp, tassade tillbaka till mattan och la sig ner igen. 

Så hörde han att en bil kom. Ufo skällde till och sprang till ytterdörren. Bilen stannade, bildörrar öppnades och slogs igen. Steg närmade sig, och han kunde höra människor prata. Annettes röst hördes också. Ufo var på helspänn. Dörren öppnades, och familjen steg in. Alla verkade glada. Ufo gick en liten lov, viftade på svansen och skulle ha haft lust att slänga sig i famnen på Annette, men han visste att människor inte vill att man gör så. Annette klappade honom och berömde honom för att han varit så duktig och väntat medan hon var borta. Ufo gav Annette en blick som försökte signalera ”kom!” och så gick han fram till dörren där han hört jamandet, och krafsade med tassen på dörren för att visa att det fanns något därinne som borde undersökas.

– Vill du hälsa på Missan? frågade Annette och öppnade dörren. Missan, som legat och sovit på en säng, flög upp på ryggstödet till en stol och fräste, när hon fick syn på Ufo. Ufo morrade lite. 

– Fy, inte morra, kissen är snäll, sa Annette och tittade strängt på Ufo. 

Om Ufo hade kunnat rycka på axlarna hade han gjort det, men nu fick han nöja sig med att blänga på Missan och titta klentroget på sin matte. Det var tydligen meningen att katten skulle vara i det här huset, även om Ufo inte kunde förstå vad det skulle vara bra för. Katten blängde tillbaka och såg ut att tänka att hon verkligen inte förstod varför de hade fått sånt här konstigt besök på självaste julafton. 

– Kom Ufo, vi låter Missan vara i fred, sa Annette. Ufo tassade efter henne in i vardagsrummet. Annette satte sig i soffan, pekade på sina fötter och sa att Ufo skulle ligga där. Han la sig lydigt ner.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *