inlägg 37. Gul rosett på kopplet?

Som förstagångshundägare har man mycket att fundera på när det gäller hunduppfostran och vad man kan eller bör fordra av sin hund. I dag läste jag om att man kan fästa en gul rosett på hundens koppel för att visa att det är en hund som behöver ”eget utrymme” runt sig och som man inte utan vidare ska klappa eller låta sin egen hund nosa på.

Intressant. Min kära vovve är nämligen lite rädd av sig ibland, och den rädslan kan ta sig uttryck i aggressivt beteende. Både mot människor och mot andra hundar. Hon har blivit skrämd av ett barn när hon var valp, och är tyvärr fortfarande ytterst skeptisk mot barn under tio år. De har ofta ljusa röster, springer omkring och har ett annat rörelsemönster än vuxna, och det gör henne rädd. Senast för några veckor sen mötte vi två flickor då vi var ute på promenad, och flickorna frågade om de fick klappa hunden. Det var ju bra att de frågade! Jag svarade att hon kan vara blyg för främmande och att det är bäst att vi ser om hon vill hälsa. Hon morrade och snusade försiktigt på dem, men lät sig inte klappas. Jag tröstade flickorna (och mig själv) med att hon kanske låter sig klappas nästa gång, nu då hon fått snusa på dem. Säker kan jag ju inte vara. Och jag vill liksom inte låna någons barn och utsätta dem för proceduren att vänja min hund vid barn… Inte blir det väl bättre av att hon förmodligen märker att jag blir spänd då jag är rädd för vad hon ska kunna göra… jag vill ju inte att hon ska bita nån.

Med vissa andra hundar går det utmärkt att hälsa och att leka. Andra hundar är hon jätterädd för, och ytterligare vissa hundar är hon väldigt stöddig och morrig mot. Suck.

Jag känner mig alltså så otillräcklig ibland. Ska jag bara acceptera hennes natur (och skaffa en gul rosett, till den verkan den hava kan), eller borde jag aktivera mig mera och utsätta henne för sånt som hon är rädd för… det senare har inte blivit av eftersom min ork och lust att vara bland folk är så begränsad.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

0 reaktioner på ”inlägg 37. Gul rosett på kopplet?”

  1. Känner igen din känsla av ”otillräcklighet”, det har man nu som då som hundägare. Men det är bara att klappa dig själv på axeln och tänka att du gör faktiskt allt du kan för din lilla vän. Alltid är det inte så lätt, men man försöker sitt bästa i alla fall. Den där gula rosetten har jag också hört om, men undrar om det är vanligare i Sverige? Har i alla fall inte ännu sett någon använda den i Finland. Något som kanske borde användas mera så folk skulle känna till vad det betyder? Tycker själv det är ett bra sätt att visa att hunden är skygg, rädd eller inte vill hälsa på andra, behöver mera space helt enkelt. Skulle jag vara du skulle jag säkert sakta mak försöka träna henne med att vänja sig vid situationerna. T.ex. hälsa på barn och få godis då hon hälsar.. små steg i taget. Fast samtidigt måste du göra så som det passar er vardag bäst. Om det passar er bäst att hon får lite mera space och endast hälsar på de hon vill så är det ju helt okej det också 🙂 Min mammas äldsta hund är sådan att hon vill helst vara lite i fred och endast hälsa på de hon vill, på hennes villkor. Vi vet hur hon fungerar så vi har anpassat oss efter det, hon är snart 14 år så då får man vara lite som man vill 🙂

    1. Tack för kommentaren! Helst skulle jag nog vilja att hon åtminstone slutade morra åt folk… det känns så pinsamt. Jag skulle också vilja slippa vara rädd för att hin ska bita någon för att hon är rädd. Idag mötte vi en pappa med en liten pojke i hamnen då vi spanade in isläget. Jag tror att pojken gärna skulle ha klappat henne, men hon morrade så avskräckande att de inte kom så nära. Det positiva var iaf att hon slutade morra då de inte kom närmare utan ställde sig en bit ifrån. Ja, man borde väl ha tålamod och utsätta henne så smått för det som skrämmer, men… Jag ska försöka.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *