Äntligen har jag fått chansen att sätta tänderna i en ny Homan-deckare, Medicis ring av Jan Mårtensson. Äntligen, därför att elibs utbud av Homan-deckare har varit minst sagt magert, och jag som bekant numera hellre läser böcker i ljudformat.
Antihjälten Johan Homan påminner lite om Kitty som jag läste om i ungdomen – han tycks aldrig bli äldre, och han hinner med hur mycket som helst, och hans katt Cleo måste ha nått en synnerligen aktningsvärd ålder vid det här laget. För jag minns då inte att jag skulle ha läst att Cleo skulle ha vandrat till de sällare jaktmarkerna och blivit ersatt av någon Cleo II eller III eller vaddetnuskullevara om Cleo varit en riktig katt. Och Homan själv skulle definitivt ha gått i pension. Men hursomhelst gillar jag att läsa om hans bravader.
Allmänbildande är det också. I Medicis ring får man friska upp sina historiekunskaper och lära sig en hel del om renässansmålning och om den mäktiga familjen Medici. Tänk, jag som tyckte att historia var så tråkigt när jag gick i skolan – när jag läser om historiska miljöer i romaner är det hur intressant som helst! Kommen ungefär halvvägs in i romanen skulle jag såå vilja resa till Italien.
Sen är det en annan sak att jag förmodligen glömmer en hel del av det allmänbildande efter att jag läst ut boken. Jag glömmer ibland att jag läst en viss bok också. Iofs gör det ju inte så mycket, då finns det en chans att jag kan läsa den igen, med samma förtjusning.
Få se hur det blir med vädret idag, det ser inte ut att börja regna än i alla fall. I går satt jag t.o.m. utomhus och stickade och lyssnade på boken en stund. Hoppas på det i dag också!
