Snart är det dags att lämna in en sändning sockor till välgörenhet. Den här gången sker det via Annika, som upprätthåller bloggen Garn-Omtanke. Så bra att det finns människor som åtar sig att förmedla sockor till behövande, och att det finns folk som behöver och vill ha det vi stickar, vi som stickar långt mer än vi själva och våra närmaste har användning för.
Nyligen skickade jag också in tre mössor till Knappmakerskan, en annan ”garnmorska” som förmedlar de värmande plaggen vidare till behövande. Och före det skickade jag några par sockor till Terjärvs församlings missionärer via Greta i pepparkakshuset. Missionärerna skulle alltså inte ha sockorna själva 🙂 utan dela ut dem till bättre behövande i Ryssland.
Om det finns någon bland mina läsare som vill ha sockor eller andra enkla plagg stickade åt sig går det bra att beställa av mig. Och om det finns någon som har en massa restgarn liggande och gärna skänker garnet till plagg som går till välgörande ändamål tar jag också gärna emot sådant!
Det är roligt och avstressande att sticka, att förena nöje med nytta, liksom! 🙂
Ja, verkligen, lma7, det var så skönt när jag kunde börja sticka igen. Ibland stickar jag lite mera invecklade saker också – det funkade inte alls när utmattningen hade slagit till, jag klarade inte av att följa mönster. Nu stickar jag så gott som varje dag, det gör gott för själen och så ser man resultat.
Å, så mycket fint du har stickat!
Tack Kicki, flera par är restgarnssockor som inte blir exakt likadana, men jag tror att många nuförtiden tycker att det är helt ok. Jag har också svårt att få sockor av självrandande garn exakt likadana, men det är ändå så roligt då man ser att det blir mönster fast man inte anstränger sig 🙂