Det är sällan jag lyssnar på Radio Vega på lördagar. Idag råkade jag faktiskt göra det, då jag en smula oplanerat for till jobbet för att slutföra en uppgift som gnagde på min sinnesfrid. Det var programmet Lördax, och jag var till en början beredd att byta kanal, eftersom jag inte brukar gilla ”pratprogram”, i synnerhet inte i den finlandssvenska radion (ber om ursäkt, alla utmärkta programledare, det finns säkert massor av bra pratprogram, jag har bara inte råkat ha på radion när de har kommit). Men programmet var intressant, så jag ”stannade kvar”. (Man talar om att ”stay tuned” på engelska. Undrar vad det heter på svenska?)
Det talades bl.a. om att sånt som har med ekonomi att göra har blivit så komplicerat. Jag kan inte annat än hålla med. Och jag inser att det är paradoxalt – jag som nyss skrev om att det är otrevligt att drabbas av outtalade förväntningar borde ju jubla över detaljerade avtal och sånt. Men när detaljerna blir så många som de ofta är, orkar man inte läsa alla uttalade förväntningar innan man accepterar. Man orkar inte heller göra jämförelser mellan olika varumärken eller erbjudanden, det blir övermäktigt att ta till sig informationsflödet. Det här har bl.a. den amerikanska professorn Elisabeth Warren tagit upp i sin forskning, fick jag lära mig.
Undrar hur man skulle kunna göra jämförelser enklare, utan att smyga in en massa outtalade förväntningar? Jag har t.ex. bytt mobiltelefonoperatör nu åt mig själv och tre av barnen. Det fjärde barnet har redan den operatör som kommer att bli vår. Och jag skulle aldrig ha kommit mig för att byta utan att ha blivit erbjuden. Tyvärr. För å ena sidan ogillar jag att bli uppringd med erbjudanden (och har skaffat förbud mot telefonreklam, men det lär vara så att företag som man redan är kund hos har rätt att ringa ändå), å andra sidan skulle jag aldrig orka sätta igång hela den rumba det skulle innebära att ta reda på alternativ. Man blir ju matt bara man går in på en mobiltelefonoperatörs hemsida och ser alla olika avtal med olika Ikeamöbelliknande namn.
Onödigt krångligt var det i alla fall att byta operatör, eftersom vi hade tidsbundna avtal som måste sägas upp. Det här är väl tredje eller fjärde gången vi försöker, och nu tycks det faktiskt ska lyckas. Men om nån försöker pracka på mig ett nytt avtal hos en annan operatör vet jag inte vad jag gör…
Och inte orkar jag läsa allt som står i det flera sidor långa avtalet. Jag vet att man borde, men jag ”orkar” inte. Jodå, jag läser romaner och annat som är längre än så. Ändå… det skulle kunna vara enklare…
Nu har du ju tydligen varit i Grekland och inte på fb så mycket..och inte sett hur EXTREMT upprörd vår son är över att hans far flyttat över hela familjens telefonanslutningar.. i ett ögonblickets ingivelse, inspirerad av någon, av allt att döma begåvad, marknadsförare av telefonabonnemang..på en viss mässa i Botniahallen.. Sonen och jag är upprörda, dottern lever i ovetskap, och mannen själv får inte sin anslutning överflyttad eftersom hans är tidsbunden – ha! Stora delar av morgondagen får mannen tillbringa i Staden för att försöka krångla oss ur det nya påfundet – annars säger sonen upp släktskapet. Komplicerat – ja, så komplicerat man gör det..
Det stämmer att jag inte var mycket på fb medan jag var i Grekland, kikade in fram och tillbaka två gånger, så jag hade inte sett det där. Inte är det lätt…
Det är komplicerat också med barnens anslutningar, jag tycker att det skulle kunna vara enklare än det är att överföra dem på barnen när de fyllt 18. Måste ta itu med den saken här också, varför ska jag äga deras anslutningar när de är över 20 år…