Jag har alltid varit mycket språkintresserad och skulle gärna lära mig flera språk, fastän jag kanske hellre borde satsa på att upprätthålla de språkkunskaper jag har/har haft. Det är rätt typiskt mig – jag bryr mig inte om att bli särskilt bra på det ena eller det andra, jag föredrar att kunna lite av varje. Och spontant gör jag väl vad man kan kalla ”talar med bönder på böndernas språk och med lärde män på latin”. Inte för att jag är nån hejare på latin i bokstavlig mening, men för att jag liksom automatiskt rättar mig efter den jag pratar med. Det betyder att jag i ett sällskap kan tala t.ex. standardsvenska, dialekt och finska helt utan problem och nästan samtidigt, jag svarar på det sätt som eventuella frågor eller kommentarer ställs.

Men nu försöker jag lära mig att förstå hundspråk. Det är inte helt lätt. Ibland är hunden jätteförväntansfull utan att jag vet vad hon riktigt förväntar sig. Katterna kan jag läsa och kommunicera med rätt bra, uppvuxen med katter som jag är. Hundar pratar lite olika språk och är mer komplicerade, tror jag. Kanske för att jag är ovan. För annars är det nog så att katter är rätt coola och överlägsna och oberörda av det mesta, medan hundar är glatt entusiastiska för minsta lilla sak 🙂

Ska väl vara ordentlig och länka till en bild i stället för att ladda ner den….

Annars så är det så otroligt roligt att ha hund att jag nästan inte tror att det är sant. Fast, vi har den stora processen med att vänja katterna vid hunden framför oss, hittills har hon och jag mest varit i skären och försökt präglas på varandra lite. Hon är något av en kombinerad vall- och vakthund, blandras som hon är, så jag tror att det är riktigt bra att hon har fått valla mig i ett par dagar nu, och vi kommer säkert att vara i skären många dagar i augusti, september och oktober också… men under vinterhalvåret blir det nog inte av, åtminstone inte att sova här.

Hunden är van med katter, men katterna är inte vana med hund…