Oavsett om vi tänker på det och väljer aktivt eller inte, väljer vi hela tiden. Det går inte att undvika.
Jag har bloggat väldigt lite på sistone, och det har att göra med de där Fem Främsta sakerna i mitt liv, plus den där Sjätte (och då har jag inte räknat med annat viktigt, som att umgås med nära och kära också 🙂 ) Om nån nytillkommen läsare undrar vilka de där sakerna är, eller om nån gammal läsare har glömt – jag prioriterar att sova, äta, motionera, handarbeta, läsa – och jobba lite.
Förra helgen ägnade jag mig åt det där med nära och kära. Jag var hos mina föräldrar, och så besökte jag också min syster på hemvägen. Det råkade vara min födelsedag i söndags, trevligt att vakna upp hos mamma och pappa då!
”Jobba lite” har varit en sanning med modifikation i september pga. mitt nystartade företag. Officiellt har jag inte jobbat så mycket, men jag har förstås tänkt väldigt mycket på företaget, och försökt framskrida med en sak i taget. Så småningom ska ni få se lite bilder, och även mina hemsidor, när det blir dags att offentliggöra dem. Det jag närmast borde göra nu är att komma igång med faktureringen… hittills har jag bara haft utgifter, det skulle vara dags att börja håva in lite inkomster också. Men, en sak i taget.
Jag skrev tidigare att vad jag än skulle bli inbjuden till i oktober, så skulle jag tacka nej. Då hade jag förträngt att jag har en förtjusande systerson som fyller 13, och det är klart att moster ska gå på hans kalas. Sånt prioriterar jag inte bort, om jag inte är sjuk eller bortrest. Men annars försöker jag reducera mitt ”faras”. Och så var det en sak till – maken och jag blir bjudna på middag på Strampen, och det vill jag också tacka ja till av glädje över den gåvan. Men annars försöker jag (igen) reducera all tänkbar stress.
Så den här helgen bara ”måste” jag få sitta i skären och njuta av havet, vinden, brasan, tystnaden – trots att jag missar fortsättningskurs i Reiki, fortbildning i zumba och manifestation för Vasa centralsjukhus på torget. Ibland bara är det så, hur själviskt det än kan verka. Får jag inte tillräckligt med tid för återhämtning, är risken stor att jag börjar må sämre igen. Vilket skulle vara väldigt tråkigt, eftersom jag för övrigt mår ypperligt nu.
