Ikväll har jag börjat skriva julkort. Jag började med julkorten åt *ähum* de personer som uppvaktat sonen med anledning av konfirmationen och som vi pinsamt nog inte skickat tackkort än… de konfirmationsuppvaktande som vi även brukar skicka julkort till får tackkort och julkort i samma kuvert. Bäst att rationalisera, när det nu en gång gått så här 🙂 Resten av julkorten tar jag en annan kväll.
Det är fint med julkort, även om jag också uppskattar alla andra typer av julhälsningar. Huvudsaken är väl att man på något sätt visat att man tänkt på varandra, t.ex. inför julen.
Sen finns det ju gnälligt folk som inte gillar om de får julkort utan frimärke (om avsändaren bor i närheten och själv har lagt julkortet i postlådan), eller folk som inte gillar om man skickar julkortet till Familjen *makens förnamn, efternamn* (fick jag lära mig förra året). Det finns många djur (och människor) i vår Herres hage. Kanske det också finns folk som inte vill ha julkort alls, och är indignerade över att man sätter pengar på sånt då man kunde ge pengarna till välgörenhet? För ingen kan väl tycka att det är skrytsamt att skicka julkort… tänker på då en del lär bli sura om de får kort från vänner som är utomlands, eftersom de tycker att det är skryt (säger mera om mottagarens avundsjuka, om ni frågar mig). Den som kan bli sur för lite har mycket att bli sur för.
I alla händelser skickar jag julkort i all välmening, utan baktankar, och i regel till folk som vi fick julkort av året innan, plus eventuellt någon till. Däremot är jag inte så ambitiös att jag skulle hålla på och välja julkort och tänka ut precis vilket julkort som skulle passa bäst till vem, jag köper en hög kort och börjar av en ända och skriver. I enstaka fall kan jag kolla lite vilket kort jag väljer åt vem, men de flesta får ett slumpmässigt kort. Det är fortfarande tanken som räknas, att man tänkt (fast med måtta? 😀 ) på mottagaren.
Kanske fortsätter jag med korten i morgon. Och sänder härmed en kollektiv, varm tanke till dem jag inte tänkt på med en personlig julhälsning!
Det finns många åsikter om julkort… Numera skriver jag alltid bådas namn till par och familjer och alltid damens namn först! 🙂 Nästan färdigt för i år, bara några kvar som läggs direkt i personernas postlåda!
Nu har jag kommit så långt att jag har plockat fram de som jag har kvar att skriva, lma7, och jag la också ett par stycken direkt i postlådor idag 😉
Faktiskt måste jag erkänna att jag retat mig på att vi fått julkort adresserat till min man med familj av mina barndomsvänner….Skulle det vara hans barndomsvänner skulle jag se det som helt naturligt men inte då det är mina….jag skriver själv bådas namn och bara den enas då jag inte är bekant med partnern. Ibland blir det ngn kompromiss om folk tex har både dubbelt för och efternamn; då kan det bli lite trångt i adressfältet.
Det där är onekligen lite knepigt, Ann-Marie! Jag har alltså skrivit t.ex. Familjen Sven Svensson, fastän jag egentligen skulle vara bättre bekant med fru Svensson, helt enkelt för att jag har trott att det är Så Man Gör om man följer Etiketten, på samma sätt som man skriver namnet först, sen gatunamn och husnummer på följande rad och så postnummer och ort på en tredje rad. Jag minns också att mamma för något år sen blev väldigt förvånad då hon såg att min familj hade fått julkort som var adresserade till Familjen Yvonne Näsman, hon tyckte att det såg väldigt tokigt ut, och jag försvarade skribenten med att hon känner mig, inte Hasse… Nåja, efter att jag i fjol blivit avhyvlad av mina arbetskamrater och facebookvänner för det där mansgrisiga (?) med att skriva mannens namn skärpte jag mig så att jag numera skriver t.ex. Familjen Svea och Sven Svensson :)eller ibland bara Svea Svensson, men oftast brukar jag inkludera familjen om ”Svea” har familj, de kan gott få en julhälsning även om jag bara känner mamman i familjen.
Hej Damer! Julkort skall väljas med omsorg! Och inte skall Anne-Marie reta upp sig över att julkorten kommer i husbondens namn. Mannen är ju ändock ”husbonde” i familjen! Eller hur? 😀 😀
Hej Herbert! Nja… jag förstår tanken om att välja med omsorg, men nä… nån måtta på omsorgerna får det ändå vara 🙂 Faktum är att jag delar den där husbondetanken i viss mån (och nu får jag väl alla kvinnosakskvinnor att slita sitt hår.. jag är ju också för jämlikhet och jämställdhet, men ändå…)
Herbert vem som är husbond saknar betydelse. I Esse fanns tre syskon som bodde tillsammans på äldre dar, två bröder och en syster. När de frågade systern i en TV-intervju vem som är husbond i huset svarade hon, – Stig ir husbond men he ir jag som bestämbä! Enligt tillförlitliga källor råder samma regel på Vasavägen i Närpes.
Hm, centerfamiljen, det är inte alltid så lätt det där med husbond 🙂
Hej! Jag brukar i regel skriva så till ett äkta par: Herr Sven Svensson med huskors! Ibland byter jag ut huskors mot ”bihang”. Sänder jag till centerfamiljen brukar jag skriva: Fru Javelina Dunderman med betjänt! Mvh.
Alla sätt är bra utom de dåliga, eller hur är det man brukar säga, Herbert 😀
Hej Yvonne! Jag skämtar givetvis. Inte skriver jag julkort till fru Centerfamiljen med betjänt!Trots att ryktet nog låter mig veta att Göran fungerar som betjänt eller adjutant! Själv brukar jag skriva på mitt julkort till vännerna Aili oich Arne Herberts i Kuni: Vännerna Aili och Arne Herberts! Det tycker jag är riktigt bra. Jag räknar nämligen in Aili och Arne bland mina allra bästa vänner! Mvh.
Jag skämtade också i mitt svar, kära Herbert 🙂 Nu sitter jag och skriver kort och skriver snällt båda namnen i de fall där det är aktuellt…
Jo, huvudsaken är ju att man har vänner att skriva julkort åt, eller hur! God Jul till er alla!
Ann-Marie