Den tredje advent brukar man läsa om Johannes Döparen i kyrkan. Han var en säregen figur. En sak som är knepig när det gäller honom och hur han har gestaltats av t.ex. konstnärer, är att de kan ha målat en skäggig Johannes på samma bild som de har placerat ett litet Jesusbarn. Johannes och Jesus var emellertid lika gamla, Johannes var bara några månader äldre, enligt berättelsen.
Johannes bodde i öknen och levde av gräshoppor och vildhonung. Jag antar att han mediterade och bad rätt mycket. Och att folk tyckte att han var jättekonstig. Men det brydde han sig inte om. Han var rösten som ropade i öknen ”bana väg för Herren”, och han visste vilket hans uppdrag var.
Ibland kan jag tycka att det nästan var avundsvärt. Inte för att jag skulle vilja bli fängslad och halshuggen och få mitt huvud placerat på en bricka 🙁 Men för att han hade så klart för sig vad han skulle göra. Fast det är förstås fullt möjligt att han också våndades och undrade över om han hittat sin plats i livet, även om inte Bibeln berättar något om den saken. Att ständigt ställas inför en massa alternativ och jobbiga val tar så mycket energi, energi som man hellre hade lagt på något mera meningsfullt än på grubblerier.
Valen är kanske ändå bra. För varje val man tvingas göra, växer man förhoppningsvis, och lär sig något nytt. Och jag tror fullt och fast på att samma människa kan ha olika platser i livet under olika perioder i livet. Trots att platsbytena tar energi.
Val är nog bra att göra även om man skulle vilja låta bli. Och energin det tar att grubbla, som du säger, är enorm. Jag tror ändå att livet skulle bli för enkelt, tråkigt och meningslöst utan val. Att välja ger mycket, fast det även tar. Jag har själv jätte svårt att välja. Men då jag en gång valt och det gått väl försöker jag använda det valet som rättesnöre nästa gång!
Det har du rätt i, allt0r1nget! Inte vill man vara utan valmöjligheter heller. Men ibland blir det så svårt och tungt att veta vad man ska välja…
Johannes är nog en intressant typ. Riktigt säker var han ju ändå inte. Då han själv satt i fängelse, innan huvudet lossades, skickade han sina lärjungar för att fråga Jesus om han var den som skulle komma eller om de skulle vänta på någon annan. Och Jesus svarade att berätta vad ni ser: Blinda får sin syn, döva hör …
Så sant, Lena. Även Johannes hade tydligen sina tvivel, trots att han verkade så målmedveten och utvald.