Hoppas det inte blir en ny tradition. Jag har varit oförskämt frisk (fysiskt iaf) i höst, och skämtat om att ”alla andra är sjuka, det är bara jag som är sjukskriven som är frisk”. Jag tror att jag var förkyld i februari, men det är åtminstone ett par år sen jag haft magsjuka eller feber. På fredag kväll slog förkylningen till. Jag försökte mota bort den med Echinaforce och glögg, men under gårdagen tilltog den. Värre förkylningar har jag haft, men det är helt klart en liten ”flunssa” jag har, med värk, snuva och irriterad hals.
Jag tror faktiskt inte att jag har varit sjuk på jul nån gång. Men när jag var barn och tonåring blev jag nästan alltid sjuk till nyår. Varje år hade jag angina (halsfluss) ett par tre gånger, och öroninflammation nån gång, och just på nyår hade anginan en förmåga att uppenbara sig. Ibland brukar jag skoja om att jag är uppfödd på penicillin, otaliga är de kurer med V-Pen Mega som jag glupat i mig under årens lopp. Men det blev bättre.
Nå, lite förkylning har ingen dött av. Granen är inne, det är lugnt och skönt. Maten är inhandlad och klapparna inpaketerade. Hunden, som är konvalescent efter att ha blivit steriliserad i torsdags, ligger och suckar lite uppgivet med sin inte-slicka-såret-tratt kring halsen.
Hoppas du också har en lugn dag, oavsett om krämporna ansätter dig eller inte. Ledsamt känns det att läsa på nätet att den försvunna 8-åriga pojken har hittats död i en snögrotta. Mitt hjärta gråter för hans familj 🙁
Här har vi granen inne, men ännu oklädd. Snart ska jag börja med ljusen…
Mina tankar har också varit hos Arttu och hans familj. Vilken förfärlig jul för dem. Hur orkar man gå vidare efter en sådan tragedi?
Det är ofattbart, Kicki. Men man har inget val när man ställs inför en sådan situation som Arttus familj. Det är så oerhört fel och tragiskt att barn ska förolyckas…