När jag är på jobbet brukar jag ibland köpa en smoothie som mellanmål. Jag gillar smoothies, men i allmänhet äter jag hellre kalorier än dricker dem 🙂 det känns liksom som att man får i sig mer om man får tugga, tycker jag. I dag ville jag i alla fall göra en egen smoothie, bl.a. för att jag ville komma mig för att använda upp en apelsin som av någon anledning låg kvar i fruktskålen och höll på att torka bort.
Till den här använde jag 1 apelsin, 2½ dl kvargdryck, lite flytande honung och lite hackade hasselnötter. Den blev helt ok. Men jag har inget tillräckligt stort glas/ingen tillräckligt stor mugg så att en hel sån skulle rymmas. Kanske nån skulle kunna förära mig en STOR mugg i julklapp… eller så får jag också i fortsättningen ta ”påtår” när jag lagar smoothies eller liknande.
Sen till en helt annan sak. Min kära blandrastik Diiva biter väldigt sällan sönder saker. Hon är 3½ år, och hade kommit över det mesta av såna valpfasoner redan när vi fick henne då hon var 1½. Men av någon anledning är min julgris Synnerligen Frestande att tugga på. Julgrisen är en prydnadsgris av tyg. Jag fick den i julklapp av min yngre systerson i fjol. Redan då passade Diiva i något skede på att nappa åt sig grisen och bita sönder den (den blev utan knorr och fick trasig nos). Då placerade jag den så att hon inte skulle komma åt den igen.
Men egentligen vill jag att grisen ska få stå under granen. I lördags tog vi in en lillajulgran, och jag plockade fram julgrisen och en liten halmbock som jag ställde under granen. Halmbocken bryr hon sig inte om. Däremot hände det något år tidigare att en av katterna brottades med halmbocken så att strån och ax yrde 😀 Den arma grisen, däremot, den tog hon nästan genast och smög iväg.
Och jag vet inte hur många gånger jag har blängt skitigt på henne, morrat och sagt ”mattes gris” och fört tillbaks den under granen. Frestelsen tycks bara bli alltför stor ibland. Eller så gör hon det för att retas, om hundar kan tänkas göra så. För att få uppmärksamhet? Det intressanta är nämligen att det är bara mig hon tycks reta med att ta grisen. När jag är på jobb brukar jag sova i vår övernattningslägenhet i stan, och medan jag var borta ti-on fick grisen vara ifred. Så snart jag kommit hem i går, började grisrumban igen.
Ni som är vana hundägare, vad gör man i en sån här situation? Ger upp och låter henne tugga sönder grisen (med risk för att hon äter grisfyllning, jag tror inte att det skulle vara så nyttigt)? Ger upp och placerar grisen på nån hylla i stället? Grälar ännu mer? Man kan ju inte vakta grisen hela tiden…
Du kan testa ”skrapälpåsan” som hundexperten i SVT brukar tipsa om. Man lägger ett par läskbrukar/ölburkar i en plastkass och har den till hands när den icke önskvärda situationen uppstår. Då tar man påsen och skakar den ordentligt framför hunden. Samtidigt säger man NEJ med arg röst. Vi testade med vår hund när vi skulle spela boll med honom som valp. Han skällde alltid som besatt först, men efter ”skrapälpåsan” infördes var det slut med det på en gång.
Vad intressant, tack för det tipset, Kicki! Vi ska se hur det blir…