Något av det bästa jag vet med jul, nyår osv. är att det i bästa fall är en massa helgdagar så att man liksom har ”all rätt i världen” att ta det lugnt. Det är verkligen sällan jag längtat efter att det ska bli vardag igen, även om jag antar att det har hänt någon gång. Det är så skönt då man har det pyntat och fint, fullt av mat i kylskåpet och choklad på bordet och bara kan slappa och ta det lugnt.
I år är det ett sånt där arbetsgivarovänligt och arbetstagarvänligt år med många helger. Vilken tur att jag inte är förman inom vården längre 🙂 det är alltid ett bekymmer då att få personalen att räcka till, då de som jobbar under jul och/eller nyår ska ha lediga dagar någon annan gång i stället. Och vad skönt det är att ha ett jobb där man har möjlighet att ta julferie (bortsett från att jag är sjukskriven nu, förstås, och inte behöver någon ferie). Och vilken tur att man bor i ett land där ”storhelger” fortfarande beaktas så att folk får en extra andhämtningspaus.
Eftersom jag är ett ”renrasigt lärarbarn”, både mamma och pappa är (numera pensionerade) lärare är jag också uppvuxen med att mina föräldrar alltid har haft jullov. Jag minns att det var något av en märklig aha-upplevelse att liksom på riktigt märka att alla inte har jullov, även om jag förstås på ett plan var medveten om den saken. Att den där extra andhämtningspausen ställer till det för vissa familjer, som inte vet hur de ska få dagvården ordnad, t.ex.
Och det här leder till ännu dystrare tankar om ensamma barn som kanske inte alls tycker att det är skönt med jullov. Som kanske inte ens har mat hemma. 🙁
Jag skulle önska att alla fick känna julfrid och ro och att helgerna blir en tid då man får hämta kraft, på många sätt…
Precis så tycker jag också. När julaftonsstressen har lagt sig och man bara kan sjunka ner i soffan, äta konfekt och umgås med mina närmaste – det är det bästa med julhelgen.
Snart får vi göra det, Kicki, tänk att det är bara två veckor kvar till jul…