Det finns så många vägar man gärna ville gå
så många filifjonkor man borde hälsa på
det finns så många saker man inte kan förstå
att somliga är stora och somliga är små
att somt är svart och somt är vitt
och skillnaden på ditt och mitt
på dur och moll och troll och troll
och ja och nej…
Jag är ett mumintroll som tror
att världen kanske är för stor
för mej.Men jag lägger mej i gräset och vilar mina ben
och slutar att fundera i solens gula sken
nån annan kan fundera, nån klokare än jag
en sån här varm och vänlig och sömnig sommardag
när allt är blått och luktar gott
och man är fri till trolleri
till vad man vill – men låter bli
och ligger still.
Jag är ett troll som du och tror
att världen det är där jag bor
just nu.
Lite muminvisdom att börja en sån är ledig dag med…
Och så funderar jag på hur det kan vara möjligt att vuxna människor kan ha långtråkigt.
Bra att någon annan funderar. På Vasabladet funderar man över att bloggens tid är förbi tillika som man konstaterar att man blir klokare av att blogga.
Men det är ju skönt att ligga i regnet och drömma om solen.
Svar: Jovisst, så länge man får ligga inomhus 🙂 Jag läste också det där på Bladet. Och det beror givetvis på varför man bloggar, om man tycker att bloggens tid är förbi eller inte. Fredrik Gjerde skriver (enligt Wasenius) om tre kategorier av bloggare. Personligen hör jag till den tredje: ”de som bloggar bara för att skriva av sig och få uttrycka sig”. Jag tror också att det var till stor del därför jag skrev så mycket i början – jag hade liksom ett uppdämt behov av att få sätta saker på pränt. Senare har det blivit så att det är samma teman som poppar upp i min skalle, och då känns det inte längre så kreativt att skriva om dessa samma saker igen. Att få kommentarer – eller vänner – via bloggen har varit en bonus, inte det jag har strävat efter. Och definitivt inte att imponera på eventuella framtida arbetsgivare 🙂 Det är ett intressant och outtömligt ämne, det här med vad man skriver och varför. Och att man blir klokare, oavsett vad man skriver, det tror jag faktiskt… Man ser saker i ett annat ljus då man har skrivit ner dem.
Mumintrollets visa, den är så söt!!Det är den riktiga Muminvisan som man är uppväxt med!! 🙂
Ja, jag har i allafall långtråkigt om jag är för mycket ensam! Detta händer oftast om jag är länge sjukskriven från jobbet vilket tack o lov inte har hänt ofta!! Dom 2 första veckorna har gått bra men sedan börjar man nästan gå längs väggarna! Avsaknad av sociala kontakter på dagarna, tråkar ut en, även om man har familj o vänner!!
Om man rör sig med folk som man inte har något gemensamt med blir det också ödigt! Man kan bli huur uttråkad som helst om man inte har något att prata om med folk i sin omgivning..!! Detta händer tack o lov inte heller ofta, men nog någongång!!
Bloggens tid är väl INTE förbi!! Jag tycker att flera gamla bloggare börjar hitta tillbaka hit, verkar det som i allafall!!
Man blir klok av att blogga!! Det är både roligt och berikande!!
:D:D
Ha en bra dag Yvonne!! KRAM/Carola
Svar: Tack, Carola, ha det bra du också! Jag kan också tänka mig att jag skulle kunna få långtråkigt om jag skulle vara sjuk och inte kunna göra det jag vill. Men annars känns det som att det alltid finns så mycket jag borde eller skulle vilja göra, att det nog skulle ta läääänge innan jag fick långtråkigt. Kram!
Filifjonkor kan ha långtråkigt!
Jag har bjudit en Gafsa på te
Jag har bett en Hemul på supé
men de ringde igår och ursäktade sig
och pratade väder och tackade nej.
Tick tick tick tick går min klocka
går och går tills dagen slocknar.
kommer nya kommer många
nya dagar lika långa….
Svar: Ok 🙂 Tur att man inte är en filifjonka, de verkar så hispiga, har kläder med en massa små besvärliga knappar, är jättestränga med sina barn och verkar aldrig ha roligt 😉
Måste komma med en invändning. Filifjonkor är nog en särskild sort. Men städning är deras högsta fröjd och det verkar som om det aldrig tar slut, så roligt måste de ju ha jämt. 🙂
Glad 1 maj!
Svar: Å, det har du säkert rätt i 🙂 Vad bra, då behöver jag inte tycka synd om Filifjonkorna längre. Men jag vill fortfarande inte vara nån sån…