Vi använder inte många mattor sen vi la in laminatgolv i vissa delar av huset. Det blir så halt. Nu har vi också vant oss vid att det är bekvämt att dammsuga då man inte har mattor att bära ut eller ta hänsyn till, så jag tror inte att vi återgår till mattor i första taget heller. Men i den ända av huset där svärfar bodde, där är det inte laminat, utan en nött golvmatta av plast, så där har vi några lösa mattor.
Häromdagen höll frassen Markoolio på och bökade under den där mattan. Bara svansen stack ut, och han höll på hur länge som helst. Vi undrade över om han var på ovanligt barnsligt humör – de busar nog ibland fastän de är 5 år nu, om vi räknat rätt. Maken sa att Markoolio kanske har något byte där under mattan. Något väldigt litet byte, som en skalbagge eller så. Jag kunde ju inte hålla mig, så jag gick och lyfte på mattan, frassen kom fram, men något byte såg jag inte. Så jag slätade ut mattan och trodde saken var utagerad. Men nehej, frassen skulle nog dit tillbaks.
Nå, nu på morgonen, då frassen låg i allsköns ro i en säckstol, kom faktiskt en liten svart myra promenerande förbi honom på golvet. Han blev som tokig och började jaga den där myran. Efter en stund hade myran försvunnit, och frassen låg och glodde in under soffan – soffan är så låg att inte ens en kattunge skulle lyckas klämma in sig under den. Och så tittade han på mig med en blick som sa ”jag är inte tokig, det VAR faktiskt en myra här”. Och jodå, jag såg ju den själv, så den här gången tror jag honom. Kanske det var en myra under faffas matta också.
Undrar om en liten, svart myra kan räknas som ett vårtecken? Även om det var inomhus? 🙂