När jag stod och vek handdukar för några minuter sedan, vek jag bl.a. en nött kökshandduk som det står ”Milka 50 år” på. Milka, det var vårt lokala mejeriandelslag, som var stationerat i Vasa. Numera saligen avsomnat. Inte finns Österbottens kött heller. Det känns lite märkligt att sådana institutioner har försvunnit, så där utan vidare. Inte uppgått i större enheter (Valio, Atria) utan försvunnit, alltså det finns varken mejeri- eller slakteriverksamhet där längre.
När man var mjölk- och köttproducent, kunde man beställa hem varor också, till rabatterat pris. Ville man ha ost (stora bitar), beställde man Edamerost eller Korsholms gräddost, och så hade mjölkbilschauffören med sig osten då han kom. Smör kunde man också beställa. Och Enilett. (Enilett produceras fortfarande, av Valio numera, och är en smör-växtoljeblandning, typ Bregott i Sverige.) Och yoghurt. Lådor med 24 burkar, eller i enlitersförpackningar. Och när man hade skickat någon tjur till slakt, kunde man beställa hem en halv eller en fjärdedels slaktad tjur och fylla frysen med kött. Det var tider, det.
Jag hann faktiskt vara mjölkproducent så länge att jag fick åka på Milkas husmorssemester en gång. Varje år lottades en sådan ut bland husmödrarna inom Milkas verksamhetsområde. Den gången jag var med, var vi en busslast bondmoror som var på studiebesök till… en semin… vadheterdet… ett ställe där man har tjurar som ska bli pappa till kalvarna. Tjurarna kommer inte på besök, utan de levererar sperma, som seminören sen kommer och inseminerar korna med. (Ber om ursäkt om jag förklarar väldigt självklara saker för noggrant.) Och så sov vi en natt i Åbo, och en natt i Helsingfors. På hotell. Vi besökte något ostmejeri också. Och var på Svenska teatern och tittade på Faust. Det var en trevlig tripp. 1990, tror jag det var. Eller 1991.
Nu står fähusen tomma och kalla… inga djur där längre. Eller tomma och tomma, de fungerar som verkstäder, mest. Och lagringsplats för diverse saker som man kanske skulle kunna klara sig utan. Och cyklar, mopeder, jordbruksmaskiner… Det händer nog att jag längtar tillbaka till tiden med korna. Det var så mysigt att ha kor. Men, var sak har sin tid… ha kor har sin och inte ha kor har väl sin då också.
Nu blev jag lite fundersam då du skriver ”toma” med ett m, för nog ska det väl vara tomma. Men Yvonne brukar ju inte skriva fel, därav lite tveksamhet.
😀 Jag tvekade faktiskt och orkade inte slå upp det. Det kan mycket väl hända att du har rätt… jag satt och funderade ”ett eller två m????”
Nu haver jag kollat, du har så rätt, enligt Norstedts stora ordbok: tom´1 adj. tomt tomma. Ska korrigera! Jag tror att det är andra eller tredje gången jag har lyckats klämma in ett stavfel i bloggen 😀
Oj. Finns/fanns det sådana anläggningar där man har/hade levande tjurar för detta ändamål? Jag har alltid föreställt mig att det är horder av nitiska spermabanktjänstemän som åker omkring i landet och samlar sperma från unga tjurar med genetiskt fördelaktiga egenskaper. Den dyrbara substansen fryses därefter ner för kommade tiders behov och tjurarna hamnar i slaktbilen.
Vilket på något dystert vis får mig att associera till ditt hemmafruinlägg. Det är synd om männen…kossor är produktiva på fler sätt men tjurar…ja…
Och så kommer jag att tänka på när jag gjorde ett oanmält besök hos min goda vän bondmoran (men här handlade det om en grisbondmora) för många år sen. Ytterdörren var låst men den pryddes av en stor fasttejpad lapp; ”Hej seminören, kommer strax!!”
Åtminstone fanns det sådana för 20 år sedan. Jag försökte googla på ”seminstation” (såna finns åtminstone i Sverige, men de första träffarna gällde hingstar, inte tjurar) och ”avelstjur” för att uppdatera mig, men… Det där med avelstjur renderade en del mera udda träffar, t.ex. ”Nu tror jag att medelålders ungkarlar som varit singel ett tag är en dålig rekryteringsgrupp för avelstjurar.” 😀 😀
Ja, det där med vem som ska semineras och med vilken metod har varit ett populärt ämne för skoj. Jag var också med i en sketch en gång där det skämtades synnerligen friskt om den saken… 🙂
Hej Yvonne! Intressanta saker du tar upp! Det mesta av det du tar upp finns ju faktiskt kvar. Förutom verksamheten i Vasa fasitgheterna där ÖK och Milka fanns. Men i Kaitsor tillverkas ”närproducerad” Edam ost om man letar fram Pirkka 1,2 kg Edam ost. Tillverkare Kaitsor ysteri, Vörå, står det på förpackningen.
Mejeributiken finns också kvar. 🙂
Du har förmodligen besökt tjurstationen Sonnihovi i Pieksämäki, vet inte om den hette Sonnihovi på 90- talet … Därifrån skickas ”doserna” ut också till de ”självverkande seminologerna” som det numera också finns. Tjurstationer finns också i Hollola och Muhos.
Också Milkas ”värdinneresor” finns kvar! Nästa gång det bär av, blir i februari 2011. De brukar ordnas vartannat år. Ingen utlottning behövs mera för vi ”bondmoror” är ett utdöende släkte. 😉
Nytt för i år var att också ÖK ordnade värdinneresa. De har förstått att de viktiga besluten på en gård tas av kvinnorna – så det gäller att ha ett bra förhållande till dem!.. 😉
Oj vad långt det blev… Förlåt!
Ha det bra! 🙂
Hej Lena!
Tack för en intressant kommentar! Och att den blev lång är väl inget att be om ursäkt för 🙂 Jag gillar att skriva långt. Nä, den var inte i Pieksämäki, den var utanför Åbo. Mina kunskaper i geografi är inte de bästa, men det skulle kunna vara till Hollola vi var. Maken är nämligen mera bevandrad i det nutida läget på seminfronten än jag, så han visste att det är http://www.faba.fi man ska kolla på om man vill läsa om de här sakerna.
Låter bra med värdinneresor även från ÖK:s sida. Tråkigt att bondmororna är ett utdöende släkte, när jag var på den där resan var vi så glada över att jag fick komma med fastän svärmor hade fått lotten på sin sida ”några” år tidigare.
Vi upphörde med mjölkproduktionen redan 1991, men hade köttproduktion fram till… ja, är det fem eller sex år nu till nyår sedan vi förde de sista tjurarna till slakt? Tiden går så fort… väntapas nu, det var årsskiftet 2004-2005. Men efter att vi upphörde med mjölkproduktionen tog ju också mitt aktiva jordbrukande slut och ersattes av studier och annat jobb 🙁 Jag var avbytare åt maken någon gång i början, men sen blev det tyvärr så att jag inte deltog alls. Min tid fylldes med annat.
Ha det bra du också!
Hej Yvonne! Jag har ett minne av seminörerna gick under smeknamnet ”kravattoxarna” och att de förvånansvärt ofta körde Volvo! 😀 😀
Hej Herbert! Kravattoxar, det var bra 🙂 Jag minns inte om de hade kravatt, de som kom hit 🙂 🙂 och inte minns jag om de körde Volvo heller… måste fråga den minnesgode maken när han kommer in! Jag minns bara att veterinären körde Mercedes…
Vem skulle ha trott det att du varit bondmora! Tiderna förändras och vi med dem. Minns ännu tydligt första gången jag tillsammans med min far traskade iväg ett par kilometer med en ko som skulle till tjuren. Jag var 5-6 år då på 1940-talet. På den tiden ordnades inga husmorssemestrar. Visst blir man nostalgisk! 😀
Jo, tiderna förändras och man vet aldrig vart livet för en. Jag hade verkligen inte trott att jag skulle bli tvungen att ge upp ”bondaset”. Du läste säkert inte min blogg ännu på den tiden då jag berättade om allt det här. Jag ska sätta in ett gammalt foto i repris så att du får se 😉
Att föra kor till tjuren har jag däremot inte varit med om. Så roligt har inte våra kor fått ha…