Äh, i går glömde jag IGEN att jag skulle skriva ett blogginlägg…
Och i dag ska jag skriva om Reiki. I fredags var jag på indisk huvudmassage, och i dag prövade jag på Reiki. Mot den där samma huvudvärken. Jag har testat Reiki en gång tidigare, hos samma Reiki Master, nämligen Heidi G i Vörå.
Vad är då Reiki? ”Massage utan knådning”, skulle man kunna säga. Lugn, varm beröring, med ett lätt tryck på olika delar av kroppen. Man får ha kläderna på sig, och ligga under en filt. Mera avslappnande än den indiska huvudmassagen, såtillvida att man inte behöver spänna sig för att hållas upprätt.
Oavsett om man ”tror” på Reiki som idé, på energier som kan överföras osv. är medveten, trygg och lugn beröring vårdande. Beröring kan vara helande, vilket inte innebär att man ska skippa all medicinsk behandling och bara börja beröra varandra i stället. (Fast kramar och ömhet osv. kan faktiskt verka förebyggande och stärkande också när de utövas av helt outbildade personer.) Det handlar mera om att stärka människans välbefinnande, att få henne att slappna av, att få tröst och lindring. I vissa fall kan beröringen också faktiskt hjälpa människan till ett tillfrisknande, då beröringen sätter igång cirkulationen, hormoninsöndringen m.m. och får kroppen att självläka. Inte bara kroppen, förresten. Inom vårdvetenskapen talar vi om att människan är en odelbar enhet av kropp, själ och ande. Beröringen kan verka i alla dessa dimensioner, det går inte att utesluta någon av dem. I vissa länder används Reiki också som komplement i den ”vanliga vården”. Där är vi ännu inte i Finland, vilket är lite synd.
Borde vi inte kunna använda oss mera av stillhet, värme och beröring som lindrande av lidande och främjande av liv och hälsa också i den vanliga vården? Varför ska det anses viktigare att snabbt få patienter in och ut ur systemet än att ge dem tid att läka och helas?
Se där något att fundera på.
Och just nu känner jag mig riktigt avslappnad och välmående, det ska bli intressant att se hur det känns i morgon och några dagar framåt.