I dag lyssnade jag på de två senaste poddavsnitten från Projekt Framgång medan jag diskade, promenerade med hundarna och solade. Jo, jag har jobbat också 🙂 men det blev en lite kortare dag. De två senaste veckorna har jag jobbat såpass mycket att jag har en hel dag innestående. Det passar bäst att ta det lite lugnare den här veckan då, eftersom jag inte har någon undervisning denna vecka.
Det är intressant att höra och läsa om vad andra tänker att ”semester” innebär. Jag har förmodligen också tidigare skrivit om att 18 år av mitt vuxna liv passerade utan betald sommarsemester. Av olika orsaker. Först var det så att vi hade jordbruk, med mjölkkor, och även om man som mjölkbonde har möjlighet att få lantbruksavbytare som tar hand om korna några dagar då och då, så sköter inte lantbruksavbytaren gårdens övriga sysslor. Man har/hade i alla fall inte på vår tid möjlighet till längre sammanhängande semester. Som för andra typer av företagare, ungefär.
Sen studerade jag eller var arbetslös eller snuttjobbade. Vilket innebar sommarjobb. Förutom en sommar, då jag faktiskt valde att vara hemma med barnen. Helt utan ersättning. Så jag var ledig, men hade inte lön. Jag visste att jag skulle få snuttjobba igen i september, så jag valde att inte anmäla mig som arbetslös arbetssökande under sommaren. Jag kunde ju ha fått sommarjobb då, och jag ville faktiskt vara ledig.
Och sen när jag äntligen fick ett fast jobb, hade jag ju ingen semester att ta ut under den första sommaren (jag började jobbet i maj). Efter det har jag i alla fall haft sommarledigt. Fast med olika benämningar, eller hur man ska säga. Nä, förresten, då jag var anställd som doktorand via Finlands Akademi/Nationella forskarskolan i vårdvetenskap hade jag ingen semester första sommaren eftersom det också var ett nytt jobb.
Från och med september 2007, om jag minns rätt, har jag varit universitetslärare. Universitetslärare har inte lagstadgad semester. (Inte andra lärare heller, ifall nån trodde det.) Lärare har ferier, som man inom universitetsvärlden i huvudsak passar på att hålla när studerande är lediga. En heltidsarbetande universitetslärare eller akademilektor har en arbetsplan om 1600 timmar. Det handlar alltså om en uppskattning av vilken tid det kan ta att utföra överenskomna uppgifter. Ingen lägger sig i ifall läraren blir klar med uppgifterna på 1400 timmar eller om hen tar 2000 timmar på sig att få dem gjorda, huvudsaken är att man gör det man ska. Man får alltså inte mer betalt för att man är långsam.
Det här är både bra och dåligt. Bra, för att det är roligt och inspirerande att själv i stor utsträckning bestämma hur och var man jobbar. (Jo, jag vet att man i jämlikhetens namn numera borde skriva ”en” i stället för ”man”, men det känns sååå konstigt. Att skriva ”hen” är inget problem för mig, att skriva ”en” låter som om jag skulle skriva på nån svensk Åsa-Nisse-dialekt.) Dåligt, därför att man själv måste sätta gränser för när man jobbat tillräckligt för att kunna anses ha gjort sina uppgifter.
Personligen har jag valt att låta tiden bestämma. Får jag betalt för att utföra x under y antal timmar, gör jag det. Om x inte blir så bra som x kunde bli ifall jag använde mer timmar tänker jag bara ”shit happens”, eller något lika omoget, och tänker att det får så lov att räcka.
Jag ser alltså till att jag får min ledighet, och det gjorde jag också före burnouten. Jobbet har aldrig varit mer än en del av mitt liv.
Faktum är att jag också ser på semester (eller ferie, whatever) som ledighet som man jobbat in. Alltså, jag skulle se det så även om jag var företagare. Inkomsten ska räcka hela året, oavsett om den flyter in i en jämn ström eller inte. För så är det också för oss löntagare – att vi får lön när vi är lediga beror helt enkelt på att upplägget är sådant att arbetsgivaren portionerar ut årslönen i 12 portioner (oftast, maken får lön 24 ggr/år, det finns säkert andra varianter också). Arbetstagaren behöver inte själv tänka på att det ska finnas pengar kvar till de lediga dagarna, vilket företagaren måste tänka på.
Ytterligare en semesterrelaterad tanke, som jag förmodligen också skrivit om tidigare, är att vissa förknippar semester med en resa. Det är väldigt sällan jag har haft den typen av semester. För mig är semester ledigt. Och, det överraskar knappast någon att det viktigaste jag vill göra när jag har ledigt är att sova. Så har det alltid varit. Att slippa stiga upp någon bestämd tid. Om semestern sen erbjuder annat än mera sömn, är det bara en bonus.
(Om jag skulle göra en podd tillsammans med någon, skulle lördag förmiddag vara big no-no för poddinspelning. Då ska man ju sova! Eller åtminstone ha möjlighet att sova. Inga överenskomna träffar den tiden. 😉 )
I år fick jag en ”Ros i stället för ris” av Studentkåren vid Åbo Akademi. Det tyder väl på att jag gjort tillräckligt för att vara värd mina lediga dagar <3