Svisch, så har min första sommarlovsvecka passerat. Det här skrev jag för en vecka sen, torsdagen den 23.6 när jag packade ihop och satte kommatecken för arbetsuppgifterna: 
Det känns onekligen skönt. Den här första veckan har gått åt till att fira midsommar, vara hemma en måndag och…. ja, vad gjorde jag då? Tvättade kläder och ställde till födelsedagskaffe. Mellansonen fyllde 21, och vi firade honom och hans storebror som fyllde 29 den 21.6 med en liten kaffestund för Familjen. Äldsta sonens och dotterns sambor var också med.
På tisdag for jag till mina föräldrar i Öja för att hinna umgås med dem innan jag skulle gräva ner mig i skären för att inte dyka upp förrän i augusti. Tror jag. Man kan ju aldrig veta vad som inträffar som tvingar mig i land. Men annars har jag tänkt bo här som en annan Robinson Crusoe och låta Familjen komma hit med mera vatten, kläder och mat ibland.
Tisdagen förgylldes av en caféträff med några av mina kära musketantvänner. Vi träffades i Jakobstad, närmare bestämt Skorpans uteservering och åt glass. Jag har hört om den goda, hemlagade Skorpanglassen, och nu fick jag också konstatera att den är god. Inget foto, jag slurpade i mig den utan att tänka på att fotografera först. Det lär vara så att de har lite olika smaker från dag till dag. Jag ville ha kokosglass, som fanns på listan, men den var slut. Så det blev lakritsglass och kaffeglass i stället. Mmmm.
(OCH kaffe och kanelbulle efteråt. Det borde ju räcka med antingen glass eller bulle, men…)
I går var mina föräldrar och jag helt oförhappandes på en hemkonsert hos mina föräldrars granne. Det var verkligen en fin konsert, med klassiskt gitarrspel och sång. Klassisk musik, visor och psalmer. En fin stund.
Och NU är jag äntligen i mitt paradis i skärgården. Jag VILL så mycket, bara roliga saker.
I morgon ska jag ta itu med revideringen av mitt romanmanuskript. Jag är ju faktiskt författare redan, till facklitteratur, men inte till skönlitteratur. Nå, jag har väl fått en dikt publicerad i Vasabladet för många, många år sen. Och tvingat på mina bloggläsare en och annan dikt och anekdot. Men romanformatet är någonting nytt. Michaela, som också tycker om att skriva, tipsade mig om att skaffa post it-lappar med olika färg som hjälpmedel för att sortera hur de olika bokpersonerna ska utvecklas under bokens gång. Jag glömde förstås att köpa hem post it-lappar, märkte jag när jag skulle packa inför skärifärden, och inte hittade jag några lappar i skrivbordslådan heller. Men så råkade jag hitta en trevlig liten anteckningsbok, som jag fick från Studentlitteratur då jag fick mitt första bokkapitel i en Studentlitteratur-bok publicerat. Den kommer säkert väl till pass nu! Och den innehåller faktiskt post it-lappar också!
Fast ikväll blir det nog inget skrivet. Lite gröt, och så ska jag lägga mig. Jag är så trött, och sova är alltid nummer 1 🙂
Förresten har jag varit till frissan idag också. Till Stina, som jag blivit bekant med via bloggandet, och som är Carolines mamma.
Det är svårt att fotografera sitt korta hår själv *LOL*
Men jag blev nöjd!
