tillrättavisningar

Vissa människor har väldigt svårt att kunna ta en tillrättavisning eller en korrigering av något de säger eller gör. Det har jag lite svårt att förstå. Om jag gör något som är fel eller säger något som låter korkat, är det väl bra om någon säger till?

Månne det hör ihop med att vissa också har för sig att man inte ska förklara eller försvara sig? (vilket jag inte heller förstår, det kanske jag har skrivit om tidigare också, mitt minne är ju inte så bra.) Om någon tillrättavisar mig, och jag inte håller med om det som personen ifråga säger, kan jag lugnt konstatera ”ursäkta” och sen ändå hålla fast vid min ståndpunkt om jag tycker att det behövs. Och har jag gjort fel eller sårat någon, får jag ju be om förlåtelse och försöka ta lärdom av det inträffade. Inte bli sur eller arg för att hen säger ifrån.

För det kan väl inte vara så att det finns folk som tror att de är ofelbara och därför inte klarar av att ta en tillrättavisning? Visst måste man få tillrättavisa även vuxna människor om de gör fel? Ibland kan jag känna mig som Glasögonsmurfen, som är en moralpredikant som alla blir vansinniga på…

Det som faktiskt kan irritera mig , fastän jag menar att man får tillrättavisa mig när så behövs, är om jag håller på att berätta något och någon avbryter mig och skrattar för att något som jag sa lät så kul, och så kommer jag liksom inte fram till poängen eftersom konversationen hakar upp sig på min felsägning eller mitt roliga uttryck. Men det är smällar man får ta .