fbpx

vad är framgång för dig?

…läste jag nyligen i Celmas blogg.

Framgång definierar var och en för sig själv. Framgång kan vara att sova gott om natten, att vara nöjd och lycklig. Att inte behöva vara bekymrad.

Och nu tänker jag på personlig framgång, inte på företags framgång. Jag blev så glad över det där citatet. För jag har tänkt att ”folk” tänker att framgång är att få mera makt och mera pengar. Vad man nu ska med det till.

Visst, mera pengar ger valfrihet att köpa, resa, bo osv. finare, mera och större, om det är det man vill. Mera makt ger större möjligheter att göra gott. (Eller ont.)

Men om man faktiskt är nöjd med mindre? ”Sikta mot stjärnorna, så når du kanske trädtopparna.” Bah. Jag tycker att det räcker att sitta under trädet och lukta på blommorna. Då har jag nått mitt mål, min framgång.

IMG_0153
Bilden har inte sådär värst mycket med texten att göra. Men den kan ses som en illustration av att kunna glädjas åt det lilla. Som att björnbärsbuskarna (heter det -buskar?) har burit frukt. 

 

0 reaktioner på ”vad är framgång för dig?”

  1. Håller helt med. Det är en förmåga att vara förnöjd med vardagens små ljusglimtar. Samvaro med de närmaste under otvungna former och lite god mat räcker gott och väl för mig. Kanske det räcker med välbefinnande, framgång låter så pretentiöst. I min ålder inser man att yttre attribut och ägodelar betyder så lite, huvudsaken är att man har någon att dela livet med.

    1. Välbefinnande låter bra. Framgång, hm. Kanske ändå framgång förutsätter att man har ett mål, något som man kan sträva efter och nå fram till. Som välbefinnande? 🙂

      Skämt åsido, det är säkert olika saker som ger välbefinnande också. Hursomhelst tyckte jag att det var så bra att läsa den där opretentiösa ”definitionen” på framgång. Att man har nått något och det känns bra.

  2. Man omvärderar mycket genom åren.Perspektiven blir bredare och när man inser hur snabbt livet kan förändras börjar man värdera det enkla mera. Och att ha goda relationer.

  3. Det stämmer säkert. Själv tycker jag att jag alltid har värdesatt det lilla och de goda relationerna, oavsett vad omgivningen har tyckt… men kanske jag har fått större pondus i att framhålla detta när jag blivit äldre. Det känns/har känts jobbigt att liksom inte bli trodd när jag ärligt har sagt att jag inte bryr mig ett dugg om t.ex. att göra karriär.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *