Det blåser svinkallt i Vasa i dag, men det är ganska soligt och vackert här i Finlands soligaste stad, och björkarna håller på att slå ut. Den vackraste tiden på hela året, om du frågar mig.
Trots den kalla vinden kände jag mig oerhört sugen på glass, då jag promenerade hem till övernattningslägenheten från centrum, efter att ha varit på psykoterapi och ett par ärenden. Jag hade redan avlägsnat mig från torgkvarteret, och hade inte lust att gå tillbaks, fastän jag var rätt nära. Annars kunde det ha suttit fint med en lösglass eller mjukglass. Och det fick mig att tänka på då jag för ett eller ett par år sen promenerade på precis samma ställe, med en lösglass i handen, och ett par unga män tittade förtjust på mig och den ena sa: ”Kato, jätskimuija!”
I dag åt tanten inte glass utomhus, men jag gick in i en affär för att köpa nagellacksborttagningsmedel (jag ska ta ett välbehövligt fotbad och ge mig själv lite pedikyr om en stund) och glass. För en tid sen gnällde jag (eller förundrades, kanske) över förpackningsstorlekarna på både det ena och det andra. Nu ska jag gnälla om storleken på glassförpackningarna. Jag skulle vilja ha ca 2-2½ dl glass. ½ liter är för mycket, och en sån där pytteliten bägare med 1,25 dl känns för liten. Vi har ingen frys i stan, så om man köper glass, ska man äta upp den.
Jo, visst orkar jag trycka i mig en halv liter glass, när maken och jag var unga och inte ännu hade blivit Förhållandevis Förnuftiga Föräldrar, hände det ibland att vi delade på en liter glass. Men det känns ändå lite överkurs.
Jag köpte en Magnum.