Så har jag då äntligen kommit till det hundrade inlägget sen jag på skoj gick med i blogg100 och tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Det blev ju inte riktigt så, eftersom jag samtidigt hade tänkt att jag inte ska ta nån stress för det, så de dagar jag inte orkat eller känt för att skriva (eller glömt) har jag helt enkelt låtit bli.
En bidragande orsak till att jag inte skriver så många blogginlägg längre har jag nämnt tidigare – att det känns som att ”det här har jag skrivit om förr”. Inte så konstigt, om man hållit på till och från i 8 år. Det är ju ofta samma saker som återkommer i ens liv. Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen, eller hur det nu var. Och därom skriver fingrarna. Vissa saker kommer och går, andra återkommer.
En bild säger mer än tusen ord, sägs det, och många bloggar har nästan mer bilder än ord. Det är vackert och talande med bilder. Men då jag är så förtjust i ord att jag hellre använder de där tusen orden i de flesta fall. Och det har jag också skrivit om förr 🙂
Ord fascinerar mig. Ord, språk, begrepp. Att man kan komma på att olika läten kan stå för de mest varierande och abstrakta saker. Att man har kommit på symboler för dessa läten. Att symbolerna och lätena för samma företeelse kan vara totalt olika på olika språk. Och att man kan lägga in en massa värderingar och känslor i dessa läten och symboler. Att ARSLE och RÖV är fulare ord än RUMPA och STJÄRT fastän föremålet är detsamma. Att benämningen kan vara så starkt laddad att den påverkar människans syn på både det egna och det främmande. Vad människan gör livet invecklat…. och rikt.
Grattis till ”målgången”!
Visst är det intressant med ord och formuleringar. Jag har ibland tänkt att jag skulle bli flitigare att lägga in bilder,men kommer inte riktigt till skott.
Jag plockade i helgen fram alla mina handskrivna ”dagböcker” och började gå igenom dem,och visst är det ibland samma teman som återkommer,men det är intressant att se att det sker en utveckling hela tiden.Sen jag började blogga har jag blivit latare med att skriva för hand, men det finns ändå sånt som jag inte vill blogga om och då hamnar det i de handskrivna.Där limmar jag också in tänkvärda saker som jag hittar i tidningar eller kopierar ur nån bok.Sånt som jag tycker är klokt och vill komma ihåg. Det har jag sysslat med änd sen ungdomen.
Tack, Måsa-mållon! Jag skrev också dagbok för hand förr, men har slutat med det. Likaså har jag slutat med det där att limma upp tänkvärda saker. Jag vet inte om det är ”bra eller dåligt” för mig. Det var för flera år sen, när en dåvarande arbetskamrat berättade om hur jobbigt det var att reda upp allt efter sina döda föräldrar, då hennes mamma dött. Hon var enda barnet och hade alltså egentligen ingen att minnas tillsammans med, någon som skulle ha kunnat hjälpa henne att ta itu med vad som skulle sparas, vad som skulle slängas och vad hon skulle göra av allt överhuvudtaget. Hennes mamma hade sparat ”allt”. Och då kände jag så starkt att jag inte ville att någon skulle reda upp efter mig, och läsa det jag skrivit eller det jag fått. Ändå var jag mycket förtegen i det mesta jag skrev. Där skrev jag verkligen inte mycket jag inte ville blogga om, ”tänk om någon skulle tjuvläsa”. Så jag eldade upp alla dagböcker, alla brev jag sparat…
Hoppas du fortsätter även efter hundra! Ord och formuleringar hör också till mina intresseområden, men ibland kan det vara trevligt med en illustration som förtydligande.
Tack Kicki, det är sant, illustrationer är också bra. Jo, säkert fortsätter jag i någon form. Det är lättare att komma sig för att skriva då man är ledig, åtminstone för mig. Och antagligen blir det på mina samma gamla favoritteman för det mesta – sömn, mat, motion och träning, böcker och ord, handarbete… och ”vad jag gjorde i dag” och gamla minnen.