Hoppsan, så det gick med min adventskalender. Jag blev sjuk och tappade sugen. Nu gäller det att plocka upp sugen igen 🙂
Dagens tema är att kunna ta ett nej. Det talas så mycket om vikten av att kunna säga nej, men så lite om att kunna ta ett nej och ändå må bra. För om det finns någon som säger nej, finns det alltid någon som blir nekad vad-det-nu-är. Denna någon kan lika gärna vara du. Hur känns det då?
- Du behöver hjälp med något på jobbet, men den du ber om hjälp ställer inte upp.
- Din partner vill inte ha sex.
- Dina barn vill inte tillbringa julafton hos dig.
- Du får inte jobbet du sökte eftersom du inte har rätt kvalifikationer.
- Du får inte ha semester när barnen har sportlov, eftersom det är många som vill ha just den veckan ledig och ni måste turas om.
- Dina gäster äter inte gluten och socker och tackar nej till kakan som du bakat.
- Din väninna kommer inte med på kryssning till Stockholm eftersom hon är trött och vill stanna hemma och vila.
- Din vän har träffat en ny kvinna och vill gå ut med henne i stället för att komma hem till dig på nyårsafton.
Osv. osv. Livet är fullt av såna här situationer.
Om du tillåter dig själv att säga nej – och det ska du göra – ska du också tillåta andra att säga nej. Men hur hanterar du det?
Det finns inga enkla standardsvar. Ändå tvingas vi, livet igenom, att hantera besvikelser.
Trots bristen på standardsvar har jag en tanke om vad som inte är att rekommendera:
Alla har för mycket att göra. Vi måste hjälpas åt för att få jobbet gjort, du kan inte vänta dig att få utgöra något undantag.
Mja. Det beror på. Visst ska man hjälpas åt. Men, arbetskamrater emellan borde man ha en lyhördhet för när den andra faktiskt inte orkar. Att ditt jobbideal innefattar att man alltid ska vara först på plats och gå hem sist innebär t.ex. inte att du kan förvänta dig att alla andra prioriterar på samma sätt.
Jag har läst att man SKA ställa upp när den andra vill ha sex. Tycker du inte om mig längre?
Det finns inget som heter SKA när det gäller sex. Såheså. Det har inte (nödvändigtvis) alls något att göra med huruvida man tycker om den andra eller inte.
Men jag vill så gärna att alla ska vara samlade på julafton <3
Vänta nu. Vem är ”alla”? Är det du som har rätt att definiera det? Ditt barns svärföräldrar då, de kan väl lika gärna tycka att ditt barn och hens familj hör till deras ”alla”?
Allt du vill bli, det kan du också bli.
Det mesta, kanske, men inte allt. Ju mer specifikt ditt ”allt” är, desto mer behöver du en realistisk inställning till att det finns omständigheter du inte rår över. Det finns andra också som vill bli Finlands president, t.ex., hur mycket du än förberett dig på att ta över den posten.
Det skulle vara så viktigt för oss att få resa bort tillsammans vecka nio.
Shit happens. Det är förmodligen viktigt för dina arbetskamrater också att få tillbringa sportlovet med sina barn. Det går inte att rangordna familjers vikt av att vara tillsammans.
Och jag som ville göra en så god kaka att bjuda på, ni kan väl ta en liten bit åtminstone?
Nästa gång kollar du innan du har gäster, så att du kan laga sånt som de kan äta. Alternativt lagar du vad du vill men kräver inte att de ska äta.
Vilken torrboll hon är, det skulle ha gjort henne gott att komma med på kryssningen. ”vill vila”, det var den fånigaste ursäkt jag hört. Hon vill säkert vara med nån annan än med oss, fastän vi alltid ställt upp för henne.
Nej nu. Om din väninna inte orkar, så orkar hon inte. Det behöver inte ha ett dugg med er att göra. Eller så har det med er att göra. Hur beter ni er mot henne? Lyssnar ni faktiskt på hur hon har det? Beaktar ni hennes känslor?
Typiskt. Så fort nån hittar en partner, är vi vänner inte värda ett skit.
Och? Det är klart att ni är värda ett skit, men det är också klart att han måste få träffa sin nya kvinna och att ni ska unna dem att njuta av förälskelsen. Kanske ni kan umgås en annan gång, och ta henne med?
Osv. osv. Vi får jobba vidare på att lära oss att ta ett nej, eller hur? 😉