Jag har ju tidigare nämnt att jag hellre är radioaktiv än tv-passiv. Och att jag ibland lyssnar på den finska kanalen Voice i bilen. Jag gillar det mesta där, utom ”musiikki- ja viihdeuutiset”, musik- och underhållningsnyheterna. Det har väl att göra med det synnerligen ringa intresse jag har för kändisars göranden och låtanden.
Och det är klart att jag gillar dösnack som handlar om liknande funderingar som jag själv har. Just det här att börja fundera på vad saker och ting egentligen betyder och ironisera kring det. Så jag höll på att kikna av skratt häromkvällen då en manlig radiopratare på ett mycket livfullt sätt berättade om hur hans ögon hade fallit på en viss toalettpappersförpackning och hur han börjat fundera kring att det stod att pappret var ”markkinoiden luotettavin”, det mest pålitliga märket. För det antyder ju att det finns opålitligt toalettpapper också. Och vari består den opålitligheten? Ett förslag var att toalettpappersrullen tar till flykten precis när man ska ta papper och börja torka sig.
Fast visst kom det en plausibel förklaring också bland alla knäppa förslag. Att man bara behöver ett ark av det pålitligaste pappret medan man måste ha en hel härva av de opålitliga. Men om ”pålitligt” är rätt adjektiv kan man ju fortfarande diskutera. För övrigt tror jag inte på att det skulle finnas så ”pålitliga” toalettpapperssorter att jag skulle klara mig med ett ark. Absolut inte. Jag tar alltid en hel härva. Korrigerar: flera hela härvor. Och det… behövs.
😀 Jaha, öhh… kan det vara så att pappret ”sviker” i det kritiska ögonblicket så att det går liksom hål rakt igenom…? Det skulle ju minsann inte vara önskvärt. 🙂 Jag har mitt favoritpapper och vill inte byta till nåt som kanske är opålitligt! 😀
Svar: Man vill ju nog att det ska hålla… Jag är tvärtom, köper vilken sort som helst. Fast visst är vissa sorter mjukare och trevligare att använda.
Det här är ren och skär propaganda och har ingenting, nästan, med ämnet att göra 🙂 Ifall det är så att du inte brukar lyssna på programmet Spanarna i Sveriges radios P1 på fredagar (repris på lördagar) så är dethär att se som en direkt order. Dessvärre, har jag konstaterat under hela mitt vuxna och halvvuxna liv, hörs P1 sämst av de svenska radiokanalerna, ibland är kanalen alldeles ohörbar, ack. Men, nu finns det ju poddradio. Spanarna har sänts i drygt 20 år och jag vet inte om hela de 20 åren finns i poddversion, själv laddar jag ner typ femton spanarprogram i gången (40 min per program) och jag har betat mig bakåt till våren 2007(betänk att jag fick min första mp3-spelare när jag hade födelsedag i höstas..) När det har varit kallt och krispigt vinterväder har det gått att lyssna på P1 live, men nu blev det ju ack så tragiskt varmt plötsligt. Ja..iallafall, vill man ha något i radioväg att glädjas åt så är Spanarna världens bästa svenskpråkiga radioprogram. såheså.
Svar: Jag har inte lyssnat på Spanarna, men nog övervägt det nån gång, sen har det inte blivit av. Det är länge sen jag lyssnat på P1. Bloggvännen Mollalena är flitig Spanar-lyssnare, och hon och jag brukar ofta ha samma smak. Jag borde testa!