Puh, idag har jag äntligen traskat mig igenom Vuosi ilman uusia vaatteita. Utan större problem. Jag bestämde mig för att INTE vara så noggrann att jag skulle köpa underkläder och strumpor på loppis. Jag har tillräckligt svårt att hitta en bh som passar fast jag köper nya. Nu har jag faktiskt hittat en modell som är riktigt hyfsad, Rebel från Lindex. Annars har jag lite olika storlek och form på brösten (det lär vara vanligt), så om det ena får bra stöd pyser det andra över och kan trilla ut mellan kuporna… och om pysbröstet får bra stöd kan bh:n se lite stor ut på det ”bättre bröstet”… :-/
Och begagnade trosor, hallå… Eller strumpbyxor. Som jag i princip bara har till fest eller representation, och som håller högst två tillfällen innan nån maska går. Såna kan man väl inte köpa på loppis?
Egentligen tycker jag att skor inte heller borde räknas. Nåja, om man köper femtielva par pumps eller sandaler och knappt använder dem, men det gör jag inte. Jag har också fotproblem och behöver individuellt utformade stödsulor, de passar inte i vilka skor som helst och jag kan definitivt inte använda andras uttrampade skor.
Hursomhelst köpte jag nya Icebugs för att inte halka mig fördärvad då jag skulle ut med hunden under snö-och-is-perioden. Och nya gummistövlar då det spöregnade och jag skulle promenera i stan. Och ett par nya byxor bara för att jag ville (det kan väl räknas som lite aja baja, då). Samt en bikini då jag var hos mina föräldrar i sommarvärmen och inte hade nån baddräkt med mig.
Rätt så bra har jag klarat mig, alltså. Och nu skulle jag vilja ha en ny arbetsoutfit. Lyckligtvis, eller hur man nu ska uttrycka det, är jag inte tilltalad av det jag sett av höstens mode. Jag gillar inte murriga färger. De kan vara snygga på andra, men jag vill inte ha brunt och beige och rostrött osv. Det finns ju förstås alltid svart, men just nu är det inte så fett på kontot så det kanske är lika bra att fortsätta med en september utan nya kläder…
Visst behövs det lite nya arbetskläder om höstarna, för man kan ju inte gå omkring i samma outfit för många dagar i sträck. Brunt och rostrött gillar inte jag heller. Beige kan väl gå an om det inte blir för mycket av det. Vinrött, lila och blått tilltalar mig betydligt mera av de mörkare färgerna.
Jag har också haft beige ibland, men det känns inte som min färg. Ofta gör jag så att jag bestämmer i princip vad jag ska ha på mig på jobbet i början av veckan, och så byter jag ut en sak per dag. Nu är det ju åtskilligt enklare då jag bara är på jobbet två dagar per vecka för det mesta. Hemma har jag ”vadsomhelst” på mig, mest gamla träningsbyxor och t-shirts. Så, om jag tar den där ”byt ut en detalj/ett plagg”-principen på två dagar gör jag alltså så att jag t.ex. byter smycken ELLER cardigan ELLER top ELLER byxor till den andra dagen, men har samma outfit i övrigt om jag inte råkat få fläckar på kläderna.
Jag gillar också vinrött, lila och blått, i synnerhet blått. Men i höst känns det inte som om jag skulle vilja ha vinrött eller lila. Hellre turkos eller rosa, men de färgerna tycks inte vara ”inne”. Fast jag har inte sett mig omkring så mycket heller, jag tycker att det är ganska tråkigt att titta på kläder.