Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, sägs det. Vilket är en sanning med modifikation. Maken är ledig från sitt jobb denna vecka plus må-ti nästa vecka, och tanken var att han skulle bli klar med vårbruket. Det har han tyvärr inte blivit, och hinner inte heller bli, eftersom det har kommit en och annan regnskur mellan varven, så att marken inte hunnit torka upp tillräckligt för att det ska gå att harva och så.
Jag är ute i skärgården som vanligt, och vilar, som vanligt. Det är ljumt och behagligt i luften, så jag hade precis tänkt plocka fram lite mer utemöbler (jag satt på en trappa och läste Vasabladet i telefonen) när det började regna. Nå, det går ingen nöd på mig, jag kan sitta på verandan eller inomhus och har det bra ändå. Men jag förstår makens frustration.
Nu är jag hundvakt igen. Den som inte har människobarnbarn, kan få sköta hundbarnbarn 🙂 Denna gång gäller det Berner Sennen-hanhunden Hugo. Han ska vara med oss till nästa lördag, då hans matte (vår dotter) och husse är på resa.
Hugo älskar att vara ute i skärgården. Att få gå lös på tomten. Ligga på verandan och vädra pälsen både ovanifrån och underifrån. Eller ligga i det svala gruset. Han är två år nu, så han är inte riktigt lika busig längre. I alla fall inte hela tiden. Jag tror att Diiva tycker att det är skönt. Fastän hon också gillar att leka och brottas ibland. Tröttsammast tycker hon att det är då Hugo börjar med sina sexuella trakasserier och skulle vilja betäcka henne. Men, nu har han inte försökt med något sådant på hela förmiddagen. Hon ligger i sängen och han ligger på golvet, allt är frid och fröjd.
Filmen är från ett tidigare Hugobesök, hemma i Västerhankmo.
https://youtu.be/nDsVs5pj-M4