Mina läsare har knappast kunnat undgå att jag är fascinerad av språk och av ord. För närvarande prenumererar jag på två finska tidningar. Det gör att jag lär mig nya finska ord då och då. När jag fick nr 1/2013 av Hyvä Terveys funderade jag en god stund på en rubrik på pärmen (heter det pärm när det inte är en bok?…). Det står ”Karsi hiilarihöttö”. Karsi förstår jag, det betyder ungefär att man ska rensa bort (utan att jag har kollat synonymer eller översättningar till ordet). Hiilari är ett slanguttryck för hiilihydraatti, alltså kolhydrat, har jag förstått genom att ha läst ett antal såna här finska tidningar. Ungefär som om man skulle kalla kolhydrater för ”kolisar” på svenska. Det låter roligt. Undrar om någon säger så? Men höttö? Jag tittade på tidningen och funderade. För mig skulle det antingen ha kunnat betyda att man ska rensa bort en massa överflödiga kolhydrater ur sin diet eller att man inte ska låta sig ryckas med av den rådande hysterin kring kolhydrater. Nå, när man läser artikeln ser man att den handlar om att rensa bort onödiga, onyttiga kolhydrater ur sin diet. En läsare får hjälp med att utveckla sitt ätande i en sundare riktning. Det intressanta är att också hennes nya matsedel innehåller en stor del kolhydrater, så nån LCHF-diet eller motsvarande är det verkligen inte fråga om. Men om jag skulle äta som hon tydligen har ätit (om det faktiskt är på riktigt, så märklig har hennes mathållning varit) skulle jag vara vrålhungrig, argsint och hur yr och svag som helst. Kan nån faktiskt äta två smörgåsar till frukost (dessutom först kl 10.30) och sen inte äta mer än fyra frukter på eftermiddagen och en bit äppelpaj och 100 g chips med dipsås på kvällen… Där behövdes det verkligen en kostrenovering, oavsett vad man anser om kolhydrater.
Tillbaks till det där höttö-ordet. Jag googlade på det, och fick veta att det också finns i formen hötö med ett t, och att det kan vara både ett adjektiv och ett substantiv. Som adjektiv betyder det kuohkea, alltså pösig eller fluffig. Och som substantiv tycks det förknippas med lådrätter och efterrätter.
Det gjorde mig inte så mycket klokare. Hur ska man översätta hiilarihöttö? Kolhydratfrossa?
Får nog medge att det var första gången som jag träffat på höttö eller hiilarihöttö. Men det verkar ju kunna betyda kolhydratsfrosseri, alltså motsatsen till LCHF-dieten.
Så förstod jag det också, Kicki. Xenia, ditt förslag är utmärkt – tomma kolhydrater! Det är ett bra uttryck, och då får man tänka sig att det handlar om att man ska sluta frossa i tomma kolhydrater.
Hiilarihöttö är kort och koncist ”tomma kolhydrater”. Dvs livsmedel som inte innehåller några näringsämnen såsom vitaminer, mineraler eller fibrer, utan enbart energi. Tex läsk, godis. Det finns många smålustiga matord i finskan, tex mättö och höttö.. 😉
Hiilarihöttö vet jag ingenting om, men att äta två smörgåsar till frukost kl 10.30 gör jag nästan varje dag. Vad det blir senare på dagen varierar … 🙂
Två smörgåsar kl 10.30 kan jag också gott tänka mig, lma7, men att jag sen skulle klara mig resten av dagen på några frukter och en bit äppelpaj och lite chips… absolut inte! 🙂
jag tror jag skulle överleva ganska bra i nån såndär Robinsontävling eftersom jag tänker väldigt lite på mat och lyckas ignorera att jag är hungrig…till frukost brukar jag dricka 3-4 muggar kaffe och om magen vrålar väldeliga på dagen brukar jag hyvla åt mig några ostskivor (fast ibland lyxar jag till det och frossar i en typ fem kubikcentimeter stor bit Koskenlaskija, mumsimumsi)..men sen 17-tiden slevar jag i mig ganska duktigt med middagsmat så jag klarar mig de följande 24 timmarna. Hm..fast de dagar jag använder bilen blir det en del salta nötter också eftersom såna brukar finnas i dörrfacket…eller lite chips..fast efter förra veckans nära-döden-upplevelse när jag fastnade med bylsig rockärm i chipspåsen när jag skulle ha både växlat och blinkat så tror jag att jag skippar chipsen vintertid. Och de dagar när det serveras kålsoppa (som jag brukar laga i såna mängder att det räcker i 2-3 dagar) kan jag sällan hålla mig från att häva i mig lite på sejnon också.
och detdär hade föga med ämnet att göra, nej 🙂 Jag inser att stora delar av den praktiska finska jag kan har jag lärt mig sen jag gick med i facebook. Och jag som trodde att jag var ganska tvåspråkig. Men när man läser statusar från alla landets hörn på allsköns märkliga dialekter då stiger dendär inlärningskurvan väldigt brant ibland. Och det är bra. Och samtidigt märker jag att fb-vänner som jag ansett vara purfinska börjat gilla saker saker som jag trodde att de inte skulle förstå. Det är också bra.
Du äter i alla fall en rejäl middag då, Haje, det gjorde inte personen som anfördes som exempel i artikeln 🙂 Men min mage skulle nog vråla väldeliga flera gånger om dagen om jag skulle äta som du…
Angående det där med finskan, jag har ju också ett antal purfinska fb-vänner, men de skriver tyvärr inte statusar så ofta. Och om de skriver på dialekt är den österbottnisk, så jag brukar förstå. Mina arbetskamrater på sjukhuset kom från olika håll i landet, men i regel förstod jag dem också riktigt bra. Antar att de inte heller drog till med sin bredaste dialekt i arbetssammanhang. En flicka från Härmä, tror jag det var, lärde mig uttrycket ”ei oo massi joukoss”, det betyder ”har inte plånboken/börsen med mig”. Det skulle jag inte ha förstått 🙂
Hiilarihöttö!! Finska är ett roligt och mycket svårt språk!! 🙂
Själv äter jag ALLTID 2 smörgåsar till frukost detta sker oftast mellan 06.00 o 09.00 beroende på när jag stiger upp!! 🙂
Visst är det, Carola! Tänk att man kan lära sig ett språk som är så pass annorlunda än svenskan, och att det finns så många språk i världen, det ena mer olikt än det andra. Fascinerande.
Jag tycker om att variera frukosten, det blir inte smörgås varje morgon eller förmiddag, men ibland, så!