att inte få det man väntar sig

Det händer ibland under livets gång att man inte får det man väntat sig. Man har beställt en sak och får en annan. Eller haft förväntningar som inte har infriats.

Idag stannade jag för att äta lunch på ett känt men icke nämnt ställe längs riksåttan. Jag tittade på menyn, och tänkte ”kebab, det skulle vara gott”. Onyttigt, men gott. Så jag beställde ”kebab med franska”. Jag tycker att jag uttalade min beställning högt och tydligt, det borde inte ha varit några problem för tjejen i kassan att uppfatta vad jag skulle ha. Jag betalade, och fick en sån där liten sifferprydd plastgrej att ha på brickan för att den som serverade skulle se vilken beställning som var min. Jag placerade också mitt kvitto på brickan. När jag hade satt mig vid ett bord såg jag att det stod ”kana-ateria” på mitt kvitto. Hönsmåltid. – Jaha, det kanske var samma pris på hönan som på kebaben, tänkte jag. Men sen när min mat kom fick jag faktiskt en bit kycklingfilé med en massa pommes frites. Det var helt ok, men det var ju inte kebab, som jag hade hunnit bespetsa mig på.

Nå, jag är inte den som bråkar i första taget, så jag tackade glatt och åt snällt upp min ”hönsmåltid”. Om det hade stått kebab på kvittot hade jag kanske kommenterat saken, men nu kände jag ju mig lätt dum som inte hade märkt redan vid kassan att beställningen blev fel, så jag lät saken bero. Och mätt blev jag, det var ju huvudsaken.

Fast visst kan det vara förargligt om man inte får det man har tänkt. Om jag får fel klädesplagg då jag har beställt kläder per postorder skickar jag alltid tillbaks felleveransen och klagar. En gång fick jag också en sidenskjorta som jag inte alls hade beställt. Jag returnerade den och skrev en kommentar att jag varken hade beställt eller betalat för skjortan. Den ärligheten uppskattades tydligen, för jag fick en handduk som present från företaget i fråga.

Kläder och mat är en sak, det finns större saker i livet som kan gå fel. Man kanske trodde att man hittat den rätte/rätta och sen fick man inte det man ”hade beställt”. Då kan man också nöja sig med det man fick och tänka att det var helt ok i alla fall och att vederbörande i alla fall fyller sin funktion. Eller så ”skickar man tillbaks varan” och klagar. Ännu allvarligare är det om man inte fick ”det barn man hade beställt”. Om det barn man verkligen fick inte motsvarar ens tankar om drömbarnet. Då får man verkligen hoppas för både barnets och förälderns skull att föräldern kan inse att barnet är bra ändå… sitt barn kan man inte returnera.

Usch vilka dystra tankar som kan väckas av en utebliven kebabportion…