att inte få det man väntar sig

Det händer ibland under livets gång att man inte får det man väntat sig. Man har beställt en sak och får en annan. Eller haft förväntningar som inte har infriats.

Idag stannade jag för att äta lunch på ett känt men icke nämnt ställe längs riksåttan. Jag tittade på menyn, och tänkte ”kebab, det skulle vara gott”. Onyttigt, men gott. Så jag beställde ”kebab med franska”. Jag tycker att jag uttalade min beställning högt och tydligt, det borde inte ha varit några problem för tjejen i kassan att uppfatta vad jag skulle ha. Jag betalade, och fick en sån där liten sifferprydd plastgrej att ha på brickan för att den som serverade skulle se vilken beställning som var min. Jag placerade också mitt kvitto på brickan. När jag hade satt mig vid ett bord såg jag att det stod ”kana-ateria” på mitt kvitto. Hönsmåltid. – Jaha, det kanske var samma pris på hönan som på kebaben, tänkte jag. Men sen när min mat kom fick jag faktiskt en bit kycklingfilé med en massa pommes frites. Det var helt ok, men det var ju inte kebab, som jag hade hunnit bespetsa mig på.

Nå, jag är inte den som bråkar i första taget, så jag tackade glatt och åt snällt upp min ”hönsmåltid”. Om det hade stått kebab på kvittot hade jag kanske kommenterat saken, men nu kände jag ju mig lätt dum som inte hade märkt redan vid kassan att beställningen blev fel, så jag lät saken bero. Och mätt blev jag, det var ju huvudsaken.

Fast visst kan det vara förargligt om man inte får det man har tänkt. Om jag får fel klädesplagg då jag har beställt kläder per postorder skickar jag alltid tillbaks felleveransen och klagar. En gång fick jag också en sidenskjorta som jag inte alls hade beställt. Jag returnerade den och skrev en kommentar att jag varken hade beställt eller betalat för skjortan. Den ärligheten uppskattades tydligen, för jag fick en handduk som present från företaget i fråga.

Kläder och mat är en sak, det finns större saker i livet som kan gå fel. Man kanske trodde att man hittat den rätte/rätta och sen fick man inte det man ”hade beställt”. Då kan man också nöja sig med det man fick och tänka att det var helt ok i alla fall och att vederbörande i alla fall fyller sin funktion. Eller så ”skickar man tillbaks varan” och klagar. Ännu allvarligare är det om man inte fick ”det barn man hade beställt”. Om det barn man verkligen fick inte motsvarar ens tankar om drömbarnet. Då får man verkligen hoppas för både barnets och förälderns skull att föräldern kan inse att barnet är bra ändå… sitt barn kan man inte returnera.

Usch vilka dystra tankar som kan väckas av en utebliven kebabportion…

0 reaktioner på ”att inte få det man väntar sig”

  1. Haha..detdär borde jag visa min mor..men nåja hon har ju ingen dator..jag har alltid en känsla av att hon inte riktigt fått vad hon förväntade sig..relativt nöjd är hon med sin dotterson och sin svärson men med dottern och dotterdottern är det värre. Litet synd att jag inte har några syskon som eventuellt kunde ha uppvägt besvikelsen. Nåja nåja, litet ömsesidigt är det ju också, och föräldrar kan man ju inte heller returnera..så om man inte får den man älskar så får man älska den man får, som det så vackert heter.

    1. Det låter onekligen lite dystert. Men… om man får älska den man får, och faktiskt också kan det, är det säkert också värt det…

      1. Visst, och med åren utvecklar man ju en viss avrundning i hörnen…Människans enda plikt är att vara lycklig, som Albert Camus skrev…vilket jag inte riktigt förstod när jag läste det för tusen år sen men det ter sig märkligt förnuftigt numera 🙂

        1. Det ligger väldigt mycket i det där att människans enda plikt är att vara lycklig. Ju mer jag grubblar på livet kommer jag fram till just att det är det enda som håller i längden, eller iaf längst. Sen är det en annan sak att förverkliga det.

          1. Fast enligt Aristoteles så är det inte människans plikt att vara lycklig, utan lycka är människans naturliga mål i livet. Hon är skapt för lycka, liksom. Om hon utvecklar sitt förnuft och sina dygder och lever i enlighet därmed blir hon lycklig…

            Sen är det en annan sak om det grekiska ”eudaimonia” ska översättas med lycka, men man använder oftast det ordet på svenska. På engelska använder man förutom ”happiness” också ”flourishing”, att blomstra.

            Jag tycker att det blir en viss nyansskillnad i om man ser det som en plikt att vara lycklig eller om man ser det som människans naturliga mål. Ibland kanske man behöver plikter och pliktkänsla för att orka kämpa vidare, men ett mål som man strävar till av en inre längtan kan kännas mera motiverat.

          2. Detdär beror ju på hur man definierar ”plikt” och ”lycka” och ”mål”…Det är inte alltid alldeles lätt att förstå Camus´ filosofi…men han var en hängiven humanist, och ateist. Enligt Camus är livet absurt, saknar logik och mening – återstår att göra det bästa av situationen = plikten att vara lycklig.
            ”I en värld utan gud och utan mening vinner vi vårt värde i en medveten livsduglig hållning mot hopplösheten och en paradoxal kärlek till livet.” läste jag i en recension av Camus’ ”Myten om Sisyfos”.

          3. Det visar på olikheter i ontologi, dvs. synen på/läran om verklighet, som får konsekvenser för bl.a. hur man ser på begreppen och hur man ser på människan, plikt osv. Camus tycks tänka precis tvärtom om man jämför med Aristoteles och hans målinriktning. Likadant om man jämför med ”min” andra filosof Thomas av Aquino, för honom var det yttersta målet den eviga tillvaron hos Gud, och då får livet en annan mening än om livet saknar mening, liksom. Intressant!

  2. Nåja, tror nog att hönsmåltiden var bättre i alla fall, för kebab är ingen höjdare 🙂 Vi tycker ju alla olika.

    1. Svårt att veta om den var bättre då jag inte fick smaka det andra… 🙂 Men den var som sagt var helt ok. Inget jag skulle beställa dock, eftersom jag själv ofta lagar olika rätter av kyckling. Jag tycker nog om kebab så där nån gång i alla fall, men inte skulle jag heller vilja äta det särskilt ofta.

  3. Hej, oijdå 😉 det var en hel del funderingar. Verkligen en gång fick jag något jag inte ville ha. Var på auktion och gav bud på något helt annat, men fick en hink med rostiga spikar och det var tungt så jag måste ha bär- hjälp. Du skall ha en solig dag iaf. Kram

  4. En sak är att få det man beställer, en annan om man får behålla det man får! Jag hade ”beställt” en dotter och stickade rosa babykläder, fick två små änglar, båda var pojkar som genast togs ifrån oss!

    1. Usch ja, det blir ännu ledsammare om man associerar till sådant. Jag stickade också en rosa babytröja till en baby som inte ”blev”. Ett sent missfall, där fostret hade varit dött i över två månader…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *