Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att läsa. Jag lärde mig läsa ungefär i samma veva som jag fyllde 4 år, och sen dess har livet varit en räcka böcker. För närvarande dock främst i ljudboksform, eftersom min överhettade hjärna så fort blir trött av att läsa.
Ibland talar folk om att ”sträckläsa”. Jag har funderat en hel del på det uttrycket, och kommit fram till att för mig går ofta sträckläsa och läsa på ett ut. Det är nämligen så jag vill läsa, läsa i ett sträck. Fast det funkar inte med ljudböcker, de tar en halv evighet att lyssna på. En roman som jag själv läser på ca 1½ timme tar ca 8 timmar att lyssna på. Jag tycker alltså att det är frustrerande att tvingas lägga ifrån sig en (intressant) bok om jag en gång öppnat den. Om det inte är så att jag läser den pga. mitt jobb och förväntas plocka ut väsentliga delar ur boken till en föreläsning eller till artikelskrivande osv., då krävs mera eftertanke. Men om jag t.ex. läser en ny doktorsavhandling för att bilda mig en uppfattning om innehållet före disputationstillfället sträckläser jag nog den också på ca 2 timmar.
Men det finns undantag. Vissa böcker är lämpliga att smaka på i mindre doser. Jag skulle t.ex. inte få för mig att sträckläsa Bibeln. I flera års tid har jag tänkt att jag ska läsa Koranen, men om och när det blir av, kommer jag nog inte att sträckläsa den heller.
I sommar har jag ”småläst” Människan och hennes symboler där Carl Jung m.fl. berättar om symbolernas betydelse för människan, i synnerhet de symboler som uppträder i människors drömmar. Jag tänkte att det skulle vara bra att känna till den saken lite mera, eftersom jag själv går i psykoanalytisk psykoterapi, och ”min” terapeut är väldigt intresserad av mina eventuella drömmar. Det var onekligen intressant läsning, men inget som jag skulle ha haft lust att sträckläsa. Den texten krävde nog pauser och eftertanke.
När jag inte ännu börjat gå i terapi undrade jag med ett småfniss för mig själv om huruvida det faktiskt är så att man ligger på en svart divan och berättar om sina drömmar och om sin sexualitet, så där som åtminstone jag har fått för mig att salig Freuds patienter gjorde. Man gör faktiskt något ditåt, men min terapeut tillhandahåller ingen divan, man sitter i en ordinär fåtölj. 🙂
Samma sak är det med den lättsammare Pippi och Sokrates som jag fick i present då jag var hundvakt under ett veckoslut i juni. Den är underhållande och tänkvärd, men avnjuts bäst i små portioner. Den har jag hållit på med ett tag nu.
Gillar du att läsa i ett nafs eller i små portioner? Om du gillar att läsa, alltså…
Jag läser alltid nånting,har ofta flera böcker på gång.Psykologisk och andlig litteratur tar jag i små portioner, en riktigt bra roman vill jag helst sträckläsa.denna sommar har jag läst ovanligt lite, har varit rastlösare än jag brukar och jag har velat göra andra saker.
Jag har en hel del litteratur gällande drömmar och de böckerna återvänder jag till allt emellanåt. Drömliv är intressant!
Om det intresserar så vill jag läsa allt på en gång…och det fort.
Jag läser i småportioner för det mesta, en timme på kvällen innan jag somnar. På somrarna läser jag också mitt i dagen ibland, men sällan mer än ett par timmar i sträck. Fänglande böcker kan vara svåra att lägga ifrån sig.
Avnjuter de flesta böcker i små portioner, tycker mig missa en hel del om det går för fort. – En resa blir ju trevligare med lite pauser …
Jag har alltid tyckt om att läsa. Både tidningar och böcker. Har sällan läst sittande. Nästan alltid i sängen. Mest innan jag somnar. Brukar ha 5-10 böcker på hög där. Olika slags böcker. Då jag var yngre en hel del deckare o.dyl. De senaste 30 åren allt mer verklighetsbaserat. Också biografier. Och mycket böcker som handlar om livets stora frågor. Ondskan har alltid fascinerat mig, så jag har läst väldigt mycket om nazisterna. Och om maffian, Ku Klux Klan o.dyl.
Sen jag i slutet av 80-talet läste Martinus Thomsens ”Det tredje testamentet” ( en rätt så stor samling böcker av mindre och större format ) har jag haft allt svårare att hitta böcker som intresserar mig. Det mesta har känts mer eller mindre banalt i jämförelse med det. Det började gå åt allt mer tid till biblioteksbesök. Sen jag för 5-6 år sen skaffade TV och en bandande digibox till sovrummet har jag läst allt mindre. Frugan vill fortfarande läsa och försöker truga böcker på mig. Då roar jag mig med att titta i de erbjudna böckerna och sen klaga på att de är så tjocka, har så liten text eller så lite bilder.
Då en Anviamontör var här i sommar, berättade jag om hur jag minskat läsandet till förmån för TV-tittande. Han skrattade och sa att ”ja, du behöver ju inte vända nå sidor då, det sköter ju TV:n om.
I sommar har jag läst bara 2 böcker. Antti Tuuris ”Ikitie” och Michael Newtons ”Själarnas resa”. I väntan på att jag ska få Roy Michelsons senaste bok har jag nu börjat läsa en av Martinus böcker 2:a gången.
Av tidningar läser jag för tillfället bara Vasabladet och Kyrkpressen.
Tack för kommentarerna! Det tycks vara vanligt att läsa innan man somnar. Jag läser hellre sittande än liggande, det där med att läsa böcker i sängen innan man somnar ligger (!) inte för mig – jag vill ju läsa ut boken… 😉
Rune, jag som inte tittar så mycket (knappt alls) på tv, har tänkt som så att jag är så enveten att jag vill bilda mig en egen uppfattning och skapa egna bilder i huvudet. Att böcker har lite bilder är alltså bra enligt mig… När man tittar på tv är det ju någon annans bilder man serveras.
När det gäller Vasabladet varierar det väldigt mycket för mig hur mycket jag läser där. Periodvis läser jag nästan allt, utom sportsidorna, där läser jag bara någon enstaka detalj om det står något om någon jag känner (eller vars föräldrar jag känner). Tävlingar intresserar ju inte mig. Andra perioder skummar jag bara rubrikerna och läser någon enstaka sak. Men jag skulle inte vilja vara utan papperstidning.