Som mina läsare säkert har märkt är jag mera radioaktiv än tv-passiv. Jag lyssnar på radio minst en timme per dag må-fr, mera sporadiskt under veckosluten, medan jag tittar på tv kanske en timme per vecka. Vissa dagar lyssnar jag på radio i flera timmar (heter det ”lyssnar på”? fastän jag har rätt bra språkkänsla har jag svårt för prepositioner), andra dagar blir det bara på vägen till och från jobbet, vilket blir ca 30 + 30 minuter. På vägen till jobbet brukar jag lyssna på Radio Vega, på vägen hem från jobbet brukar jag lyssna på den finska kanalen Voice, och om jag lyssnar på radio medan jag jobbar brukar det bli Mix Megapol (Stockholm) via webbradion. Lyssnar jag på radio här hemma under veckoslutet blir det numera ofta också webbradion, dansbandskanalen.se. Jo, för jag har kommit ut ur skåpet och erkänner numera att jag (också) gillar dansbandsmusik. Även om Christer Sjögren fortfarande inte är någon favorit, inte Vikingarna heller 🙂 🙂 För den som inte vet varför jag poängterar detta, kan jag berätta att jag var på AC/DC-konsert för 1½ år sen, vilket förvånade vissa av mina vänner och bloggläsare, eftersom de av någon otrolig anledning hade fått för sig att jag skulle föredra musik i stil med Christer, då. Vilket jag definitivt inte gjorde, alltså. Men numera är jag alltså mera välvilligt inställd till dansband än jag var då. Dansbandsmusik är visserligen späckad med ”löjpoga” texter, men det är många rocklåtar också… och dansbandsmusiken är glad och piggar numera upp mig, sen jag fått maken att börja dansa. Förr blev jag bara danssugen och frustrerad av att lyssna till dansbandsmusik och inte ha nån att dansa med.
Nåja. Det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Utan radiopratare (än en gång) och Voice och Vappu Pimiä. Vappu är en av mina absoluta favoritradiopratare. Och i torsdags berättade hon att fredagen skulle vara hennes sista dag på Voice, hon ska byta jobb. 🙁 Jag funderade på att lyssna på henne fastän jag jobbade på fredag när programmet började, men min arbetsuppgift var av en sån art att jag inte klarade av att lyssna och läsa samtidigt. Så jag var bara inne på Voices hemsida och röstade på henne som den bästa radioprataren. Hon har en otrolig förmåga att leva sig in i allt möjligt, finna de rätta orden och kunna tala om vadsomhelst med vemsomhelst.
Inför det där sista programmet ville hon att lyssnarna gärna skulle höra av sig och berätta om sånt som de gillat under hennes tid som programledare, sånt som lyssnarna blivit jättearga på osv. Jag kom mig inte för att höra av mig, men tänkte nog till. Det mest betydelsefulla hon sagt ”till mig” var ”En halua tyytyä”. Jag vill inte nöja mig, betyder det. Och det handlade om livet, om förhållanden och sånt. Först reagerade jag lite negativt, och tänkte på grinigt tantvis att nuförtidens bortskämda människor tror att de ska få allt, genast, och passar inte galoscherna så går de. Men när jag tänkte efter, så insåg jag att det här kan förstås på många olika plan, som så mycket annat, och alltid ska förstås i relation till individen och den unika situation som föreligger.
I viss mån ska man väl nog nöja sig, resignera och göra det bästa av situationen, vare sig det gäller förhållanden eller jobb eller annat. Allt kan inte vara idel fröjd jämt. Men samtidigt, hon har ju så rätt. Varför ska man gå omkring och kämpa för att försöka nöja sig, om man är olycklig och det finns saker man kunde förändra i sitt liv? För mig blev det en tankeställare som gav mig mera råg i ryggen att ta itu med olika detaljer i mitt liv. Det tackar jag Vappu för och hoppas att de nya utmaningarna i hennes liv hjälper henne att fortsätta vara tillfreds med det hon är och gör.
Någon tv-tittare är jag definitivt inte.program som Idol och bonde söker fru och allt vad de heter har jag inte tittat på alls..Nästan så man känner sig ”out” då alla pratar om det vid kaffebordet i jobbet.”Men int bryr ja me” 🙂 Sport är egentligen det jag tittar på.Radion lyssnar jag mera på och fick jag välja på tv och radio så blir det nog radio.Till och från jobbet är det radio Vega som gäller.Allt kan inte vara idel fröjd jämnt men summa sumarum så har ja e gorr bra 🙂 Fridfull lilla Jul till dig och familjen!
Samma här, jag känner mig också ofta ”out” av samma orsak, men det har varit så i så många år att jag är van och inte bryr mig heller. Jag tittar ju definitivt INTE på sport heller… 😉 Ha en fortsatt trevlig helg ni också!
Jag igen lyssnar nästan aldrig på radio, vi har inte ens en radio här hemma. I bilen lyssnar jag inte heller på radio, utan njuter av tystnaden på väg till och från jobbet, där det alltid är ljud av allehanda slag och med hög volym.
Tittar på vissa TV-program, som Dansbandskampen, Let´s dance och liknande lättsamma saker. Och sport i långa banor – utom basket och curling:)
Ibland är det så att man behöver tystnaden, och jag kan tänka mig att det är så med ditt jobb att det behövs en dos tystnad varje dag som motvikt. Mamma är ju också (pensionerad) lärare, och jag minns när jag var i tonåren att det ofta var så att mamma inte ville att vi skulle ha hem kompisar efter skolan för hon behövde få lite lugn och ro efter att ha varit i oväsendet med andras barn hela arbetsdagen.
Gomorron och trevlig 1:a advent!
Sitter här med en kopp kaffe och adventsljus brinnande och läser din blogg. Jag är glad att du fortfarande skriver eftersom mycket av vad du skriver berör och intresserar mig. Dock är det inte många gånger några lätta saker du tar upp och som ibland skulle kräva något annat gensvar än ett blogginlägg…
Har inte så mycket att komma med om varken om radio eller TV, för jag njuter också av tystnaden trots att jag inte har ett jobb med mycket ljud o oväsen, men fastnade på det som du tyckt om vad Vappu sagt.
Både förnöjsamhet, och att inte tyytyä är en konst i livet. Någon har definerat förnöjsamhet, som konsten att inte vilja ha det man ändå inte får. Men det som enligt mig är riktigt svårt är inte att nöja sig eller inte nöja sig utan att veta i vilka situationer det lönar sig att nöja sig och att inte nöja sig. Jag anser mig vara en människa som inte tyytyä och hade inte gjort hälften av vad jag gjort i mitt liv om jag hade nöjt mig och inte tagit chanserna när de kom, men å andra sidan har allt sitt pris, som man då oftast blir medveten om först i efterhand. Jag vill av naturen så mycket men har fått lära mig att det ibland lönar sig att nöja sig men vad man av egen förmåga kan åstadkomma, eftersom det alltid kostar om man vill något som tar mer en ens egen kapacitet, och det kan vara dyrt sen när räkningen kommer…
En intressant frågeställning det där med att nöja sig eller inte. Det är ju väldigt ”olutherskt” och ”oöstebottniskt” att erkänna att man inte nöjer sig utan att man strävar efter något bättre. Man ska liksom vara glad och tacksam för att man får vandra på den här jorden och lida, egentligen skulle man inte ens vara värd det. Därför är det sista man ska göra att börja jåma om att man inte är nöjd. För att nu spetsa till det lite.
Själv har jag med stigande ålder mer och mer kommit till insikten om hur viktigt det är att inte nöja sig. Med det menar jag inte att man ska strunta i allt som inte passar och vänta på att något bättre dyker upp. Mer som att om man tex inte gillar sitt jobb så kan man börja söka ett nytt medan man nöter på med det gamla. Typ.
Sen finns det ju ca. en miljon olika situationer och två är inte varandra lik. I sista hand är det kanske frågan om prioriteringar. Viktig är ändå insikten om att man inte måste nöja sig bara därför att man inte skulle ha rätt till något bättre.
Hmmm… Blev rätt flummigt det här…
Ja, Tomas, visst är det knepigt. För inte mår man ju bra av att gå omkring och vara missnöjd jämt, i synnerhet inte om missnöjet också urartar och blir missunnsamhet och avundsjuka. Så i den bemärkelsen är det ju bra att nöja sig med det man har. Och vara tacksam för att man har mat och kläder osv.
Men visst är det också viktigt att inse att det man inte står ut med, ska man inte heller stå ut med. Och att man tar vara på olika möjligheter till förändring och förbättring – eller åtminstone omväxling – om man inte är tillfreds med sitt liv, eller t.ex. med sitt jobb. Och man är absolut värd bättre om det är det funderingarna handlar om! Att man är en ”fattig, syndig människa” utesluter liksom inte att man är en mångsidig person som har mycket att ge.
Mina inlägg är rätt ofta flummiga, så flummiga kommentarer passar alldeles utmärkt här 😉
Trevlig första advent till dig också, Miisu! Just nu njuter jag också av tystnaden, men annars har det ljudit en del advents- och julmusik här efter att vi kom hem från kyrkan.
Ja, det ÄR en konst, någonting man verkligen kan begrunda och leva ut i sin egen tillvaro. Egentligen är det först efteråt man vet hur det blev, och om det var bra att nöja sig eller att tänka ”nej nu” och ändra på sin situation. Allt har sitt pris, eller åtminstone sina konsekvenser, och dem kan man aldrig överblicka i sin helhet på förhand. Jag tror att det viktigaste ändå är om man kan känna att ”I did it my way” och inte låta andra påverka ens liv för mycket. Och att man just inser att det kan vara ”bra”, men att man aldrig kan veta om det var ”rätt” i betydelsen att det skulle finnas ”ett rätt och resten fel”. Det finns ofta många tänkbara ”rätt” som kan upplevas mera meningsfulla om man tänker på dem som ”bra”.
God förmiddag och fridfull 2:a advent!
Hoppas du haft en givande vecka och något lugnare än tidigare, men gissar att ni i er bransch har högsäsong just nu? Samma procedur som förra veckan, och eftersom du inte har satt något nytt inlägg fortsätter jag på förra veckans inlägg.
Man borde i alla situationer inte nöja sig med annat än det man är värd och det borde vara en rättighet för alla att få vara sitt eget värde.
Det är också viktigt att veta/vara medveten om sitt eget värde! Både att övervärdera och undervärdera sig själv är dyra affärer/får med sig ödestigra konsekvenser.
Sen har man ju olika värden i olika situationer, sammanhang och tidsperioder…
Det är ingen lätt sak att värdera, och jag tror att man för att kunna göra det behöver erfarenhet från både av att köpa OCH sälja / producera OCH konsumera, eftersom värdet ligger just där de två linjerna möts.
Hur mycket det svider av att göra förlustaffärer eller missbedömingar, eller hur mycket meningsfullhet man lyckas hitta i de situationerna och lyckas tänka och uppleva att de är ”bra” eller inse att det var rätt beror också på om man själv betalar/städar efter sig eller om någon annan betalar för en. Vissa team har den uppdelningen, att en del köper och den andra delen betalar, och vissa andra samarbetar så att man omväxlingsvis både betalar och köper / producerar och konsumerar. Ingen uppdelning är väl bättre eller sämre än den andra, men det har helt olika konsekvenser och föder helt olika saker.
Vad jag menar är att belysa skillnaden mellan I did it my way, I did it your way, I did it your way or I did it our way…
Ha en festlig självständighetsdag! Ska du på bal?
Fridfull andra advent till dig också! Ja, här rinner dagarna iväg… jag har nog tänkt skriva men det har inte blivit av. Bråda tider på jobbet och en hel del annat pysslande på fritiden har krävt sitt. Två julfester har jag också hunnit avverka.
Intressanta tankar du har om värden, produktion och konsumtion. Jag tänker inte så mycket i de termerna, men kan nog följa din tankegång. Och det är just balansen som är den viktiga. Men jag tror att det lyckligtvis också finns ett visst spelrum inom ramen för balansen också, alltså att det egna värdet inte är ett absolut fixerat tal. Annars skulle livet verkligen vara för svårt.
Nej, ingen bal här inte, vare sig IRL eller på tv 🙂 Ha det gott!