Det finns tillfällen då jag frågar mig: varför utsätter jag mig för det här? Jag antar att det är så för de flesta människor.
Ja, varför gör vi det? Utsätter oss för det som inte känns bra?
- För att vi vet att det ändå kommer att kännas bra efteråt, och att det var det rätta att göra trots att det var jobbigt
- För att alternativet att låta bli att utsätta sig känns ännu sämre
- För att vi tror att vi måste
- För att nån annan har sagt att vi ska
- För att alla andra utsätter sig för detta
- Annat, vad?
I dag befinner jag mig mellan punkt 1 och punkt 2. Så jag vet att jag kommer att utsätta mig.
Punkt 1 och 2 är kanske oftast rättfärdigande. Det är liksom värt besväret. Ibland hoppas jag också på att jag ska sluta tycka att just det här utsättandet är jobbigt. Så kan det också gå. Sen finns det saker som jag har hur svårt som helst att vänja mig vid, fastän jag tvingar mig att utsätta mig för dem.
Men, det finns också sådant som jag har insett att jag inte behöver utsätta mig för. Saker jag kan säga nej till, för att de helt enkelt inte är värt det illamående de för med sig. Den rätten bör vi alla kunna unna oss själva.
I dag ska jag. Utsätta mig.