I tidigare inlägg under åren har jag skrivit en hel del om olika former av motion och träning, eftersom jag tycker väldigt mycket om att röra på mig, i synnerhet till musik. I dag tänkte jag ta upp något som snarare är motsatsen, eller ett gott komplement till att röra på sig under former som man trivs med.
Många av oss blir lätt spända i olika delar av kroppen och har ont än här, än där. Mitt största problemområde när det gäller spända muskler är nacken, axlarna och övre bröstryggen. Det lär vara så att jag har för liten thorakalkyfos, alltså, övre delen av min ryggrad är för rak. En normal ryggrad ska se ut som ett svagt s, med en liten utbuktning ungefär mellan skulderbladen, och en liten inbuktning ovanför korsryggen. Min rygg blir alltså lätt trött och öm i de övre regionerna pga. felbelastning. Lägg därtill att jag under många år, i likhet med andra elever på 70-talet, satt som en hösäck i ytterst obekväma pulpeter (vi kallar dem så i Finland, skolbänkarna) och att jag alltid har gillat att handarbeta och att jag sen i 30-årsåldern också lärde mig använda dator, men satt och tittade på fingrarna och letade efter tangenterna då jag skrev….
När jag kom i 40-årsåldern tänkte jag på många sätt ”nu får det vara nog”. Och tog bl.a. en uppryckning när det gällde min egen träning och mitt eget motionerande. Jag har jobbat mycket med min hållning, och det har verkligen gjort susen. Lite massage då och då kan jag behöva ibland, men trots att jag har möjlighet att gå på subventionerad massage på mitt jobb, har jag inte kunnat göra det i vinter, eftersom jag har hostat så mycket. För drygt fyra månader sedan drabbades jag av kikhosta av alla tänkbara krämpor, och jag hostar tyvärr fortfarande, om än inte lika mycket. Men tillräckligt mycket och tillräckligt lätt för att inte klara av att ligga och bli nedtryckt på en massagebänk.
Då är det viktigare än någonsin med avslappning och tänjning. Den första avslappnings- och andningsmetod jag lärde mig, och blev helt såld på, var autogen träning, som vi fick lära oss under klasslärarstudierna i början av 80-talet. Jag vet inte om man fortfarande lär sig det under lärarutbildningen, men jag kan helt ärligt säga att det var en av de främsta behållningar jag hade av det enda år jag ägnade mig åt den utbildningslinjen. Autogen träning är en mild form av självhypnos, där man gradvis lär sig att andas och slappna av. Man kan även kombinera avslappningen med en föresats t.ex. ”jag kommer att klara tenten i morgon”, och motarbeta sina egna inre spänningar. Den träningen har jag alltså ägnat mig åt av och till i över 30 år. Jag har framför allt använt mig av den när jag har haft svårt att somna. Inte alltid med resultatet att jag skulle ha somnat när jag kom så långt som till föresatsen, men alltid med resultatet att jag blivit avslappnad, lugn och varm. Det tar sin tid, i synnerhet om man är spänd och upp i varv och tankarna vandrar vilt, men det går. Man återkommer till att tänka ”Jag är fullständigt lugn” medan man andas djupt och avslappnat, och går igenom kroppen bit för bit. Det var Anna-Lena Østern som lärde oss grunderna i denna teknik, och jag blev som sagt var så intresserad, att jag lånade en bok i ämnet och tränade vidare på egen hand.
Under senare år har det framför allt varit via olika former av yoga som jag har tränat andning och avslappning. Då kombinerar jag andningen och avslappningen med medvetna djuptöjningar. Min absoluta favorityogaställning är också mycket enkel (tycker jag, till min förvåning har jag förstått att inte alla tycker att det är lika lätt att utföra den). Den heter Shavasana och går också ut på att ligga och slappna av. På rygg, med armarna lätt utåt från kroppen och benen lätt i sär. Utan kudde, åtminstone för min kropp är det extra viktigt. Det där att inte ha någon kudde gör att ryggen och nacken rätas ut på ett gott sätt, och liksom tänjer sig själva av jordens dragningskraft. Den här ”rörelsen” gör jag så gott som varje dag, antingen på golvet på en yogamatta/ett liggunderlag av något slag, eller i sängen.
Förutom de här medvetna avslappningsteknikerna, som kräver tid, har jag också som sagt var lärt mig mycket om ergonomi och kroppshållning, inte minst genom Fustra-träningen, som jag genomgick under våren 2013. Men det kan vi kanske ta en annan gång.
Jag har fastnat någonstans på nivån ”man borde väl” när det gäller träning. 🙂 Däremot har jag varit betydligt bättre på avslappning och meditation men kommit av mig även där av nån anledning. Dags att börja om!
Heja heja Yvonne! Det är faktiskt väldigt sällan som jag har känt ”man borde väl” när det gäller träning eller avslappning. Mera ”åh, jag skulle vilja!” och så har det känts som att allt möjligt annat, som jag inte värdesätter lika mycket, har tagit upp min tid. Nu är jag väldigt noga med att känna efter vad jag vill och vad jag orkar, både när det gäller träning och annat. Och jag blir bättre och bättre på att utan betänkligheter göra så.
Det låter som en väldigt bra grej det du nämner om avslappning och töjning. Nack- och bröstryggsmusklerna skulle nog må bra av lite ompysslande. Ska studera dina länkar noggrannare.
Det är verkligen välgörande, Kicki! Och man måste ju inte hålla på 20-30 min, om det känns som ett hinder, men jag skulle rekommendera minst 5 min, gärna 15, för att effekten ska bli kännbar.
Avslappning är bra som sömnmedicin, jag har mitt eget lilla program som tar ett par minuter. Det har hört till mina ”ritualer” i många långa år!
Det låter fint, lma7! Jag är så långsam i vändningarna, så ett par minuter räcker inte :p
”The noble art of relaxing” ägnade jag mycket tid och uppmärksamhet åt på 80-talet. Sysslade med både yoga och autogen träning. Då jag töjer 12 minuter efter s.g.s varje löp- eller skidträning är några av töjningarna yogarörelser eller -ställningar. Av autogena träningen har jag ännu också nästan dagligen nytta. Är det så att jag inte somnar fort av att ligga och se på nån bandad kriminalserie, helst tysk sådan, så börjar jag fokusera på att slappna av tårna. Det har en förbluffande snabb verkan för mig. Inom en minut har jag slumrat första gången.
Har jag varit vaken på natten och blivit onödigt pigg måste jag slappna av hela kroppen och sen vänta en god stund innan jag somnar.
I yoga, autogen träning och andra liknande metoder betonas betydelsen av djupandning, bukandning. Det höll jag på med också i 15-20 år, men har nu sen ett 10-tal år tillbaka märkt att det inte passade mig, så nuförtiden andas jag inte lika djupt och mera med bröstkorgen.
Intressant att det är just avslappnade tår (ev. i kombination med tyska kriminalserier) som gör att du somnar, Rune! Jag minns faktiskt inte om jag har satsat på att fokusera på tårna nån gång, det borde jag kanske prova.
Angående det där med djupandning och bukandning, så finns det ju också flera varianter av dem, och olika varianter kan passa bra för olika ändamål, kanske det är så din kropp också tycker, så du har anpassat dig till den sorts andning som tjänar din kropp bäst. Nu går jag i talterapi för att lära mig använda min (kikhoste)skadade röst på ett skonsamt sätt, och där betonas betydelsen av djupandning som inte är bukandning. Man ska alltså inte slappna av helt i magmusklerna så att magen putar, utan hålla emot med diafragman som stöd för att få kraft i rösten. Ditt tidigare jobb kan ha gjort så att du behövt det stödet, aktivt och i flera situationer. Det är samma stöd som man också rekommenderas använda då man sjunger.