Så svårt att fotografera känslor. Som så ofta tänker jag på min hund <3 men jag råkade inte ha nån familjemedlem till hands i dag då jag var ute med henne, annars kunde nån ha fått fotografera oss. Det blir att ta till nån gammal bild igen, så att jag inte missar blogg100-inlägg nr 18 […]
För en bokälskare måste det ju vara en god vana att läsa. Förutom alla ljudböcker som jag slukar har jag de här böckerna på kö just nu. Hela fyra böcker av finlandssvenska författare. Kärleksbitar och Glimtar av närvaro av Alexandra Sandbäck. Dånet i ett ensamt öra av Birgitta Boucht och Vonne och Marie av Christel Sundqvist. Jag brukar inte fundera så mycket på
Voj suck, och det ska jag komma på halv tio på kvällen, då jag ofta redan ligger i sängen… det blir ett sånt där fantasilöst, kort inlägg ikväll. Informationsteknologi. Bra ti ha, skit ti va utan.
Nä. Det är bara att konstatera att jag inte lyckades fotografera nån siluett. Inte heller lyckades jag pimpa fotot så att det skulle se ut som en siluett. Min tanke var alltså följande: om jag släcker lampan, så kommer det in svagt ljus från fönstret. Då syns kanske bara konturerna av lampan på fotot, så
Åtminstone med lite god fantasi. Utsikten från fönstret i mitt arbetsrum. Ett fönster som inte vetter ut-ut, utan bara ut mot den s.k. foajén. Ändå finns det persienner i fönstret. Trots att varken sol eller måne kommer åt att lysa på mig. Är det månne tänkt att jag ska kunna skydda mig mot insyn, ifall
…är dagens fotoutmaningstema. Återigen borde jag ha kollat på temat redan på morgonen, jag kunde ju ha fotograferat något vid gymmet eller under mina zumbatimmar i kväll. För, träning ger mig verkligen välbefinnande. Och jag blir extra glad t.ex. när någon kund är första gången på min timme och tycker den är bra, och t.o.m.
Ojdå, jag höll på att missa dagens fotoutmaningstema – solnedgång – eftersom jag kollade förteckningen så sent. Det blev snarare en efter-solnedgångsbild. Rätt trevligt med en sån också. Lite sned horisont, men int tar vi he så hårt. En liten skymt av hunden i sin reflexväst, snötäckta åkrar, några moln och hus med välkomnande ljus
Blommor är egentligen finast i färg. Samtidigt tycker jag att det är så fint att se dem i svartvitt, nyanserna blir tydliga på ett annat sätt. Den här buketten fick jag av mina föräldrar igår, fastän det var yngste sonen vi firade. Tänk att han redan är 20 år <3
