dag 20

…börjar känslorna återgå till det normala. Det var väldigt skönt i skogen idag när hunden och jag var ute. Då maken kom hem, funderade vi på var och hur vi skulle få byggt en hundhage till påsk. Vi ska nämligen sköta dotterns och hennes sambos hund under påsken, då de ska till Sverige. Jag hade hoppats på båtföre till påsk, när det såg ut att bli en så tidig vår, men med de kalla nätter vi har haft så har isen snarare blivit starkare, åtminstone på vissa ställen. Om vi ska vara hem-hemma med två hundar i flera dagar skulle vi verkligen behöva kunna släppa ut dem, så mycket som de busar. Annars blir det väl till att ta tiokilometerspromenader i hopp om att trötta ut dem så att de inte lever rövare så mycket inomhus…

På sikt tänkte vi att man skulle kunna bygga en rejäl hundhage här. Det har varit ett potatis-, jordgubbs- och grönsaksland. Men nu är det för lerigt för att man ska vilja ha några hundar där. Maken tänker att vi kan så gräs där till sommaren, och så kan det bli en hundhage till ett annat år. Alltså behöver vi en snabbare lösning.

Här, bakom ladan, skulle man kunna bygga en hage och utnyttja de två väggar som finns. Kanske det blir hundhagstalko någon dag, som en av våra vänner föreslog.

Vi funderade på det här stället också, där svärfar hade höns och där vi senare hade kaniner, men då blir hagen inte tillräckligt stor för de här vildbasarna.

Månne det här skulle passa som hundhagsmaterial?

När jag nu ändå höll på att fotografera, kunde jag inte låta bli att ta med ett vårtecken: spirande brännässlor.

Och en katt i solen.

Och mina nya byxor, som kom som ett brev på posten (hö, hö) idag. Trevligt att de passar, det är alltid lite spännande med postorder!

Och till sist familjens andra frass, som tyckte att matte la en hög med ren tvätt väldigt lägligt för honom att ta en vilopaus på…