Igår råkade jag av en händelse uppsöka ett café som en blogg- och facebookvän också råkade uppsöka ungefär samtidigt. Det var trevligt med en spontan träff och småprat om ditt och datt. Vi blev bekanta under ”gamla bloggen.fi”-tiden, då det fanns många nybakade finlandssvenska bloggare, som gärna också träffades och började känna varandra ”på riktigt”.
Jag åt bl.a. en alldeles fantastiskt god cheesecake med hallon. Det är visst inte tillåtet att göra reklam i bloggen, men det kan väl inte räknas som reklam om man spontant och osponsorerat berättar om något som man verkligen tyckt om? Så nu säger jag det: Café Aschan, cheesecake med hallon – rekommenderas! Jag åt förresten en god smörgås med getost också.
Och så hann vi diskutera både politik, söner i armén, vårblommor, presenter, studier, släkt och vänner, jobb… Vad jag är glad över att internet har gett mig så många nya vänner och bekanta, det var definitivt inget jag hade räknat med från början, jag ville ju bara skriva!
Du har så rätt, också jag har lärt mig känna många nya människor de senaste åren, fast jag bara skulle se om jag klarade av att starta en blogg! 🙂
Jag brukar tänka att det är som att ha brevvänner, fast bättre – för har man en eller ett par brevvänner måste man vänta och vänta på svar ibland. Via nätet kan man kommunicera än med den ena, än med den andra när man har något på hjärtat, det är liksom lättare att få kontakt och man behöver inte fundera på om hon eller han månne är upptagen idag eller skulle han eller hon ha tid med mig – de väljer själva på ett annat sätt om de är tillgängliga än om man tar kontakt direkt!
Ja, det är trevligt med nätvänner också. Nutidens sätt att kommunicera – lite annorlunda bara.