dag 35 – Playa del Inglés

När jag tänkt på Playa del Inglés tidigare, utan att ha varit dit och egentligen utan att direkt nånsin haft planer på att fara dit, har jag tänkt på en monolog av Håkan Granlund, där han försöker charma en flicka och undrar om hon märker att han är så brun, och så berättar han förnöjt att han har varit till Playa del Ingles. Platsen har alltså i mina tankar haft något av en töntstämpel på sig, utan att jag desto mer har begrundat den saken. Att det har varit ett väldigt klichébemängt semesterställe. Och det antar jag att det är. Ett exploaterat, totalt turistanpassat område. Och alldeles förskräckligt underbart.

Om man alltså är ute efter en rent avkopplande semester är det ett bra resmål. Förmodligen också om man är ute efter en partysemester. Eller en semester med en massa utflykter till olika spännande mål. Det känns som att Gran Canaria har ”allt”. Och att Playa del Inglés är ett fint ställe att ha som bas. En enorm sandstrand, flera km. Trots att det är massor med folk där, behöver man inte trängas. Jag badade inte så mycket. Dels för att jag fick lite obehag av vågorna, de gav mig yrsel, dels för att vattnet var lite grumligt av alger eller vaddetnuvar så att det inte såg helt fräscht ut, och dels för att jag hade oturen att få ”retåvikå” medan vi var där (typiskt, det har jag inte haft hittills under 2014, men då man är på resa ska man förstås drabbas… jag har alltså fortfarande inte passerat övergångsåldern trots att jag flera gånger har hunnit tänka att ”nå NU är den väl över”…)  Men det  var skönt att sitta eller ligga på stranden och njuta av utsikten och av vågornas brus, som verkligen är ett brus i jämförelse med det skvalp (som jag också gillar) som man kan höra i Kvarken.

För oss som gillar att dansa fanns det en trevlig möjlighet att få dansa till svensk dansbandsmusik, varje kväll om man så önskade. Playa del Sol, ett hotell med dansrestaurang, är väl något av det klichémässigaste man kan tänka sig (med bl.a. svenska köttbullar och Toast Skagen på menyn) och också det alldeles underbart. Inget inträde, det var bara att promenera in, ta sig en svängom eller två och sen gå ”hem” när man hade lust.