För den som har väldigt svårt att finna sig i att bli inföst i någon viss modell av ”den som hör till den här kategorin förväntas se ut/uppföra sig/klä sig enligt vissa normer” är det verkligen tur att man inte är någon kändis som skulle känna sig tvungen att leva upp till förväntningarna. I viss mån har jag ju också tidigare känt mig tvingad till det ena eller det andra, men nu då jag är så här pass gammal ser jag ingen anledning till att smöra för någon. I vissa fall faller jag till föga för t.ex. en klädkod, det är ju onödigt att vara anarkistisk i alla sammanhang och t.ex. såra ett festföremål genom sin klädsel.
Men, jag kan inte annat än, snett småleende, skaka på huvudet åt det jag läser i dagens Vasablad, saxat ur Västra Nyland:
Alexander Stubb behärskar närvaron i alla medier, men blir han statsministerkandidat måste han nog vrida sin egen glättiga framtoning några streck mot det statsmannamässiga…
Ok, jag är definitivt ingen samlingspartist och således inte särskilt förtjust i tanken på en statsminister från nämnda parti. Det räcker väl med att vi har en president med rötter där… :-/ Men. Jag kan inte låta bli att gilla Alexander Stubb, inte mins för hans s.k. glättiga framtoning.
Bästa Alexander Stubb, hoppas du fortsätter vara dig själv oavsett vilka poster du aspirerar på!
Och kära hjärtandes, vad irriterad jag skulle bli om någon skulle insinuera att ”om du blir x måste du nog vrida din framtoning några streck mot y…” TUR att jag inte är kändis och TUR att jag inte aspirerar på varken det ena eller det andra!
Du är snabb du Yvonne; fyra ganska långa inlägg på en halvtimme! Minst lika länge tar det för mig att läsa och begrunda dem..
Blir A.S. statsminister ändrar nog hans ”glättiga framtoning” automatiskt antar jag, tyvärr..
Tyvärr har du väl rätt om det där med statsministerskapet, lma7. Jo, jag är snabb, jag både läser och skriver snabbt och begrundar inte så mycket under tiden, jag bara rafsar ner sånt som är färdigt begrundat 😉