den lilla boken

För en tid sen skrev jag om en liten svart bok jag fått, som jag inte riktigt vetat vad jag ska göra med. I går kom jag på det: jag borde börja ha den där boken med mig i handväskan, så att jag skulle kunna skriva ner korta uppslag om vad jag vill blogga om. När jag började blogga, för snart fem år sen, bubblade jag av saker som ville skrivas om. Det bubblandet har mattats av. Men då och då poppar nån bubbla upp, än här, än där, under dagen, och jag tänker att jag ska skriva om det och det då jag kommer hem. Sen när jag är hemma och slår mig ner vid datorn för att pusta ut en stund, har bubblan blåst bort som en såpbubbla med vinden. Inte för mitt liv kan jag komma på vad det var för en liten detalj jag tänkte vidareutveckla. För sånt är ju mitt bloggande, att ta fasta på någon liten detalj i vardagen och fundera kring den. Igår hade jag minst tre uppslag när vi steg ur bilen vid en galleria i stan. Tror ni jag minns något av detta… nejdå.

Mors dag har jag skrivit om förr, felhörningar i sånger har jag skrivit om förr… allt möjligt har jag skrivit om förr. Och jag vill ändå skriva. Trots att historien upprepar sig. Men om jag skulle kunna friska upp mitt minne med lite anteckningar i den lilla svarta boken, då kanske det skulle bli mera skrivet.

Jag tror ju fortfarande att det är bra att skriva. Och en del av mitt skrivande har snuttifierats till facebookstatusar. Vilket i och för sig inte är så dumt. Det tränar mig i att fatta mig kort, något jag alltid haft svårt för. Alltså är det också bra. Att lyckas få sagt något av det jag vill säga i en mening eller två. Eller en halv. Dessutom av mera personlig art, då man gör det i ett begränsat forum, inte (åtminstone potentiellt) för hela världen.

Men jo, det är bra att skriva. Att klä sina tankar i ord, och skriva ner orden hjälper en många gånger att se klarare. Bäst att jag packar den lilla boken nu…

0 reaktioner på ”den lilla boken”

  1. Skriv gärna på nytt om sånt du skrivit förr, vi har ju inte så långt minne! 😀 Att ha ett litet blogghäfte med sig överallt är ett bra tips, tack för det!

    Svar: Nu har jag packat häftet, återstår att se om jag kommer ihåg att börja använda det… Tack, jo, ibland har jag också tänkt att det inte gör så mycket att jag skriver om sånt som jag redan skrivit om, det är ju säkert också så att det inte är samma människor som läser varje inlägg. Men ändå känns det som att det är bättre att ha något nytt att komma med….

  2. Jag avundas dem som kan uttrycka sig långt. Ibland händer det att jag börjar med någon kommentar men inte lyckas få det till en hel mening så jag raderar det i stället.

    Svar: Det händer att jag också raderar kommentarer som jag har skrivit innan jag kommer så långt som till att sända dem. Men det brukar bero på att jag tycker att kommentaren låter lite fånig eller kan missförstås, att den låter för bitsk osv. Sällan eller aldrig för att den är för lång eller för kort.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *