Att fira eller inte fira, det kan vara frågan. Eller, om man alls ska fira, så hur? Maken och jag fyller 50 i år, inte ännu, men inom en överskådlig framtid. Det har vi redan firat, med en resa till Island i trevligt sällskap, med många naturupplevelser, intressant historia och god mat. Så det blir inga partyn när bemärkelsedagarna infinner sig.
Jag tror att det där med Islandsresan var ett alldeles utmärkt sätt att fira. Inte skulle vi ha kommit oss till Island om inte idén skulle ha kommit på tal under en väns 50-årskalas för tre år sedan.
Även om jag i allmänhet gillar att ställa till med kalas, skulle jag nog inte heller ha orkat med något sådant nu. Dels orkar jag inte ägna mig länge åt någon enskild aktivitet innan förvirringen eller utmattningen slår till, dels har jag svårt att umgås med folk någon längre stund, det kräver för mycket av hjärnan.
Vi reste med Kurirens resor, det var bekvämt, då allt var ordnat och man bara fick följa med och blev väl omhändertagen av både reseledare och guide. Rekommenderas för ovana resenärer.
Positivt med resan: det mesta, men framför allt den fantastiska naturen och de annorlunda upplevelser den bjuder på. Visst är det vackert i Finland och Österbotten också, men sydvästra Island är vackert på ett kargt och helt annorlunda sätt.
Negativt: hm… egentligen ingenting. Vill man anmärka på något, så skulle det vara utsikten från hotellrumsfönstret, då, och att det fanns så lite plats för att hänga upp och förvara sina medhavda kläder på hotellrummet. Men sånt är småsaker.
Även hotell måste ju ha bakgårdar, och ordnad sophantering. Hursomhelst kanske den här bakgården är något som kunde utvecklas och förbättras och bli mer tilltalande för ögat.
Utsikten från hotellets restaurang var desto vackrare.
Hav och fjäll. Det är t.o.m. lite snö uppe på fjället. De flesta dagar vi var där var det emellertid rätt mulet, så fjälltoppen var höljd i moln. Jag tycker att det är så fascinerande att moln liksom kan vara lägre än mark. 
För övrigt ser det ut som att jag blir hundägare på gamla dar, har en hund på prov och vill nog behålla henne 😉
En present så god som någon, även om det inte var tänkt så och jag dessutom har undanbett mig uppvaktning. Jag får henne och hon får mig, eller nåt 🙂
Så trevligt med en hund! Det är så berikande och uppiggande för humöret. Hunden är alltid glad när man kommer hem och trofastare vän får man leta efter.
Hittills verkar det väldigt trevligt, Kicki! Jag skulle nog inte ha orkat med en valp just nu, men den här hunden är 1½ år och redan väluppfostrad, vi kommer bra överens även om jag inte riktigt alltid förstår vad hon vill, jag är bättre på kattspråk än på hundspråk… Men glad, det är hon!
Grattis till vuxenlivet! 😉 De bästa åren infaller efter pensioneringen. Men en hund skulle jag inte vilja ha .. jag är föör lat! 8)
Tack! 🙂 Jag har velat ha en hund så där av och till i ca 40 år, men oftast sagt att jag tycker om hundar, bara de är någon annans. Visst är det mera besvär med en hund än med en katt. Tillfälligheterna gjorde ändå att det var läge för det här nu… och det känns väldigt bra.