Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering.
Pekka cyklade hem från jobbet. Det gällde att ta det lite extra försiktigt idag. Den första snön hade fallit under arbetsdagen, och han hade inga vinterdäck till cykeln. Han huttrade lite och drog upp rockkragen.
Inom sig frös han däremot inte. Han behövde bara tänka på Nina, så slog värmen till inom honom med full styrka. Efter den där gången i somras, då han för första gången var hembjuden till henne och Andreas, hade de umgåtts allt intensivare. När Andreas hade sina pappaveckor var det praktiskt taget så att Pekka bodde hos Nina. Och när Andreas var där, brukade Pekka hälsa på minst ett par tre gånger, eller så kom Nina och Andreas hem till honom. Nina och Pekka hade valt att inte sova tillsammans när Andreas var med, så de gick alltid var och en till sitt till kvällen.
Pekka ruskade av sig snön, låste cykeln och gick in. Till hans förtjusning satt Nina där, och det doftade gott från kokvrån. Numera hade de nycklar till varandras lägenheter.
– Jag tänkte att jag skulle överraska dig med en värmande gryta, sa hon och kramade om honom.
– Det var en överraskning i min smak, mumlade Pekka med läpparna mot hennes hals.
– Vet du förresten vad Andreas sa igår? fnissade Nina när hans läppar kittlade henne. – Han frågade om Pekka är min pojkvän, och jag svarade att man väl nog kan säga att det är så det ligger till.
Nina hade varit lite rädd för hur Andreas skulle reagera, men han blev bara glad.
– Så skönt att du också har någon, hade Andreas sagt. Då blir du inte så ensam sen när jag blir stor och flyttar hemifrån.
Pekka och Nina skrattade åt Andreas omsorg om sin mor. Båda tyckte att det var rörande. Så blev de allvarliga.
– Visst är du min flickvän, sa Pekka och smekte hennes hår. Den enda flickvän jag vill ha.
Jag ska berätta för mina barn också att jag har en flickvän numera, bestämde han. Barnen brukade komma på besök varannan helg, och det råkade sig så att de helgerna sammanföll med helgerna som Andreas var hos Nina, vilket fungerade bra för alla parter. Pekka tänkte för sig själv att barnen knappast hade något emot att han hade en flickvän. Vad exhustrun skulle tycka var svårare att förutse. Inte för att det angick henne. Men om hon skulle tro att det kunde påverka barnens situation kunde hon sätta sig på tvären, det visste han. Nå, han fick ta det problemet sen om och när det uppstod. Ingen idé att ta ut bekymmer i förskott.
Sedan Pekka och Nina blev ett inofficiellt par hade han faktiskt inte haft några problem med att avstå från spelande och alkohol. Men han var klok nog att förstå att den känslan inte skulle vara för evigt. Frestelser skulle komma, men han ville absolut inte mista Nina, och inte barnen heller, så nu gällde det att hålla ut. Bara han fick krypa in i hennes mjuka famn med jämna mellanrum skulle han nog kunna stå ut, tänkte han.
– Om jag hade pengar skulle jag köpa en ring till dig, sa Pekka och kramade henne hårdare.
– Jag behöver ingen ring, använd du pengarna till bättre saker. Huvudsaken är att vi har varandra, försäkrade Nina. Och jag tror att det är bäst att fortsätta som hittills, trots att Andreas vet om vårt förhållande nu.
Pekka höll med. Det var bra att kunna göra så här – att kombinera varsitt liv med ett gemensamt liv. En utmärkt lösning just för dem, just nu.