Frukost på stranden – Sommarföljetong del 40/42

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering.  

Bilden är från Pixabay.

Kapitel 40. Cecilia och Frank

Cecilia och Frank hade lyckats ta sig igenom den svåraste tiden och såg framåt med allt starkare tillförsikt. För säkerhets skull hade de valt att besöka familjerådgivningen några gånger för stödjande samtal. Till en början kändes det väldigt konstigt att diskutera sina mest privata angelägenheter med en vilt främmande människa. Men de märkte att det verkligen var bra. Familjerådgivarens vänliga, neutrala sätt gjorde att de också själva kunde se på sitt förhållande med nya ögon. Cecilia hade aldrig vågat tro att det skulle gå så här bra. Hon kände sig nästan lycklig, något hon egentligen inte gjort på flera år. 

Ibland talade hon fortfarande med sin hjärtevän i telefon. De försökte upprätthålla en artig vänskapsrelation. Familjerådgivaren hade varnat henne för att det kunde vara som att hålla på och peta i ett läkande sår, så att läkningsprocessen stördes, men hon ville göra det här på sitt eget sätt och gå sin egen väg. Frank accepterade hennes val, och det var en förutsättning för att det skulle fungera. Om han hade börjat ställa krav på att hon skulle bryta kontakten med hjärtevännen hade hon flyttat, så var det bara. Alla måste få hitta sin väg och sitt sätt att hantera svåra situationer, och det här var hennes sätt. Man kan lära sig att leva med ett illa läkande sår också, intalade hon sig. 

Barnen hade också känt av stämningen. Ett tag hade Cecilia varit verkligt orolig för om hon hade skadat dem med sin otrohet. Inte för att de visste något om den, men ändå. Barn brukar veta mer än man tror. Hursomhelst verkade också barnen glada och nöjda, och det var en lättnad. De tyckte om att Frank umgicks mer med familjen nu än tidigare, det märktes. Att han ställde upp och skjutsade Simon och Ida ibland när det behövdes. Att han gick på föräldramöten. Att han var en pappa som syntes. Cecilia var oerhört tacksam för den förändringen. Själv försökte hon också gå honom till mötes, och vara uppmärksam på om han var trött eller bekymrad. Hon ville att han skulle våga anförtro sig åt henne ifall nya problem uppstod. Månne inte de skulle klara sig någorlunda helskinnade ur det här. Tilltufsade, men helskinnade. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *