Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering.
Gratisbild från Dreamstime.
Kapitel 6. Tillbaka till en ny verklighet
Margaretha gjorde sig beredd att återvända till jobbet. Hon hade inte haft så många fjärilar i magen sen hon började på sitt första sommarjobb för 46 år sedan. Hon tittade igenom sin handväska för fjärde gången för att kontrollera att allt fanns med. Plånbok, nycklar, glasögon, läppstift – nä, läppstift behövde hon väl ändå inte. Inte kunde hon ju gå omkring och vara sminkad, hon som hade sorg. Eller? Hon suckade och tog bort läppstiftet ur handväskan. Kam, huvudvärkstabletter, paraply, näsdukar… Hon tittade en sista gång i spegeln, drog på sig handskarna och gick ut.
Det var mörkt ute. Fortfarande ingen snö, trots att det var november. Egentligen tyckte Margaretha att det var lika bra. Men visst skulle det lysa upp med lite vitt. Folk hade börjat lysa upp sina balkonger och fönster med olika ljusarrangemang, trots att det var över en vecka kvar till första advent. Margaretha tänkte på sin salig svärmor, som hade ojat sig över att Margaretha hade så mycket julbelysning framme redan i advent. Svärmor tyckte att sånt skulle sparas till jul. Att det möjligen räckte med en adventsljusstake och en stjärna i fönstret. Margaretha tyckte om att pynta till jul och att lysa upp den mörka årstiden, och blev lite ledsen av det som hon kände som missunnsamhet.
– Var och en får väl göra som de vill och sätta upp julgardiner till midsommar om de så önskar, tänkte hon.
Det där med gardinerna var nämligen en annan av svärmors käpphästar. Ojoj, om man hade bytt till sommargardiner redan första veckan i juni, det var ju till midsommar man skulle byta. Annars kändes det inte som midsommar, om man hade tagit ut gardinglädjen i förskott. Trots att Margaretha också tyckte om traditioner, hade hon lite svårt för det där att saker och ting skulle göras på exakt bestämda dagar om året. Var det inte bättre att göra dem i lugn och ro, när man hade tid? Svärmor hade många goda egenskaper och var en varmhjärtad kvinna, men lugn och ro var inte direkt hennes kännetecken.
– Undrar vad svärmor tänkte när Samuel och hon fick mötas igen på den andra sidan, ”där rosor aldrig dör”, funderade Margaretha och kunde till sin förvåning konstatera att tårarna inte svämmade över fastän hon tänkte på Samuel.
Det var både värre och bättre att återvända till jobbet än Margaretha kunnat föreställa sig. Värre för att hon fullkomligt drabbades av panik när hon skulle gå in. Hon öppnade dörren, tog ett steg innanför den och trodde att hon skulle svimma eller kräkas. Hon kunde inte förmå sig att gå in och möta de andra. Tveksamt backade hon tillbaka, ställde sig med ryggen mot väggen bredvid dörren, slöt ögonen och försökte andas. Hon ryckte till då hon hörde steg som närmade sig.
– Här står jag som ett fån, tänkte hon, och så kom de där förargliga tårarna igen.
– Margaretha, vad roligt att se dig igen, hörde hon. Hon slog upp ögonen och mötte Görans forskande blick. Göran var en av de få manliga sjukskötarna som jobbade på närsjukhuset. Han bredde ut sina armar och utan ett ord kröp Margaretha in i hans stora famn. Det kändes som att tiden stod stilla – eller gick den i stället ovanligt snabbt? Hon lät sig omfamnas och ta emot hans värme utan att några ord behövdes. Efter en stund tittade hon i alla fall upp på honom, försökte sig på ett leende och mumlade något om att de kanske borde gå in.
– Om du är redo, sa han allvarligt. Margaretha nickade. – Tack.
– Anytime, sa han lätt, och höll upp dörren för henne.
Med darrande händer gick Margaretha in i omklädningsrummet, bytte om och gick upp till avdelningen.
– God morgon, Margaretha, välkommen tillbaka, sa Anna när Margaretha kom in i kansliet.
– God morgon, hördes det från flera olika håll. Var och en kom fram och gav Margaretha en kram.
– Roligt att se dig igen.
– Jag har saknat dig.
– Fint att du är tillbaka.
Ingen beklagade sorgen. När Margaretha tänkte efter, hade de ju redan gjort det. Både före begravningen, under den och efter den. Kollektivt och enskilt. Nu gällde det att gå vidare. Hon drog fram en stol och satte sig.
– Jaha, sa hon tveksamt, som ni förstår kan det ta en tid innan jag riktigt är igång igen. Vad ska jag börja med idag?
Dagen gick så fort att Margaretha inte riktigt kunde förstå hur klockan plötsligt hunnit bli tre. Hon hade fått ha en lätt dag, med bara tre patienter att ha hand om. Patienterna hade kommit för rehabilitering efter att ha blivit höftopererade, och var vid gott mod, även om det märktes på en av dem att han var lite otålig och gärna hade sett att tillfrisknandet skulle ske snabbare.
– Men jag förstår ju att det måste få ta tid, suckade han och var ändå mån om att försöka sköta sig själv och sin träning på bästa sätt. Jag är ju glad över att operationen äntligen blev av.
Margaretha kom på sig själv med att inte ha tänkt på Samuel på… minst tjugo minuter. Det fick hon lite dåligt samvete för, samtidigt som det var en lättnad att märka att hon också kunde tänka på annat. Hon gick ut till bilen med en ovan känsla av eufori.
När hon kom hem var det som om all luft gått ur henne. Vilken tur att hon ätit en rejäl lunch på jobbet, hon kände absolut inte för att laga mat. Hon tog ett äpple ur skålen på soffbordet, satte på kaffe och sjönk ner vid köksbordet. Så tittade hon på fotot av Samuel, tände ljuset som stod bredvid, och började lågmält berätta för honom hur hennes dag hade varit.
Vill du läsa hela boken på en gång? Boken finns i pappersformat och som ePub-bok, och kan köpas direkt från mig. Hör av dig till info (at) wonneswellness.fi och ange koden SOMMARFÖLJETONG så bjuder jag på postningskostnaderna! Pappersboken kostar 15 € och e-boken 10 €. Tyvärr finns romanen inte i ljudboksformat.