Frukost på stranden – Sommarföljetong del 8/42

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering.  

Bilden är från shock.se

Kapitel 8. Mera hårfärg, en jogging-runda och två smörgåsar med mesost

Annette synade sin hårbotten i spegeln. Som hon anade, det var dags att skaffa mera rosa färg till håret. Hon gick in i sovrummet och bytte om till joggingkläder. Lika bra att förena nytta med nöje – först inhandla hårfärg och så ta en joggingrunda när hon ändå var ute. De nya neonfärgade joggingskorna tittade förföriskt på henne i hallen. Hon hade köpt dem på rea föregående vecka. Henne gjorde det inget att de var fjolårets modell. Hon älskade de lysande färgerna. De var inte bara rosa, de skiftade också i gult, grönt och orange. Hon tyckte att hon aldrig hade haft så fina skor. Annette snörade på sig skorna medan hon gnolade på en melodi, som plötsligt poppade upp i hennes huvud. Samma melodislinga om och om igen, utan att hon lyckades identifiera vilken låt det var. Hon la telefonen och bankkortet i fickan, kastade en sista blick i hallspegeln och gick ut i trappuppgången.

Nere på gatan var det mörkt. Novembermörkt. Så där beckmörkt som det bara kan vara i november innan snön kommit. Med raska steg gick hon uppför gatan, fortfarande gnolande på den förargliga melodislingan. Gatan låg öde, men plötsligt kom en man med en hund gående. Annette visste inte vad hunden eller hans husse hette, men hon kände igen dem, eftersom hon då och då brukade se dem under sina promenader. Som vanligt fick hon en vänlig blick av Ufo, medan Ufos husse bara gick och stirrade ner i trottoaren utan att verka lägga märke till något som hände runt omkring.  

Annette kom fram till det stora varuhuset, gick in, och kände plötsligt en obestämbar föraning av julstämning. Det gjorde henne glad. Hon älskade julen. Hursomhelst, hon kunde inte börja köpa vare sig klappar eller pynt nu, då hon skulle ut och jogga. Hon letade sig fram till hyllan med hårfärg, plockade åt sig rätt förpackning och styrde stegen mot kassan. Väl där kunde hon inte låta bli att köpa lite choklad också. Det skulle smaka bra med en bit choklad efter joggingrundan. Hon betalade, gav sig ut på den svagt upplysta gatan igen och började småjogga ner mot stranden. 

När Annette hade sprungit ungefär 20 minuter, ringde hennes telefon. Hon saktade in på stegen, kollade displayen och läste ”Mamma”. Annette svarade, försökte att inte låta så andfådd. 

– Hej älskling, är du hemma? kvittrade mamman.

– Inte egentligen, svarade Annette, eller det vill säga, jag är inte så långt borta men jag är ute och joggar. 

– Pappa och jag kom precis med färjan från Umeå, vi har köpt lite gott till dig och tänkte komma förbi på hemvägen, sa mamman. 

– Det går nog bra, sa Annette, gå in med extranyckeln bara om jag inte hunnit hem, så ses vi om en stund. 

De la på, och hon vände om och började springa hemåt. 

Hon mötte sina föräldrar på gården när de höll på att parkera bilen. Det blev kramkalas, trots att hon var svettig. Föräldrarna hade varit på en tripp till Umeå och besökt en mässa. De hade massor att berätta, men de förstod att hon behövde få duscha och byta om först.

– Jag kan sätta på kaffe, sa pappan, vi har köpt mesost. Det blir väl gott? 

– Javisst, sa Annette, som älskade mesost. Duka ni, så duschar jag under tiden. 

När hon kom tillbaka hade mamman och pappan dukat med Annettes muminmuggar, tagit fram röda servetter och tänt ljus. 

– Berätta om resan, uppmuntrade hon. 

– Jo, vi var ju på två mässor, började mamman. En vinmässa, och en byggmässa. Du kan kanske gissa vem av oss som var mera intresserad av vilken, men båda mässorna var verkligen sevärda. Jag tyckte absolut bäst om det som kallades Winemakers Dinner med fem norrländska rätter. 

– Undrar om mesost och vin passar ihop, sa Annette. 

– Vin passar till allt, svarade pappan, det gäller bara att kombinera dem rätt. Maten och vinet, alltså. Vi fick bland annat smaka souvas med kantareller och messmör, och det passade utmärkt till det vita vinet som serverades. 

– Vad är souvas, undrade Annette. 

– Det är lättsaltat rökt reninnanlår, liknar renskav fast ännu godare, förklarade mamman. 

På byggmässan hade föräldrarna naturligtvis också tittat på det ena och det andra, men mest var de intresserade av att bygga en terrass, så de hade tittat på olika terrassmodeller och tips på både material och terrassmöbler. Mamman drömde redan om hur hon skulle bjuda på tapas på terrassen nästa sommar och vilket vin hon skulle servera till. 

– Och så ska jag ha blommor där, sommarblommor på hyllor med olika avsatser, sa hon. 

– Kanske du kan hjälpa oss med målningen, frågade pappan, och Annette nickade. Naturligtvis skulle hon göra det. Hon tyckte om att måla. 

– Vilken färg har ni tänkt? undrade hon. 

– Brunbetsat, men vi har inte bestämt oss för om vi ska ta en ljusare eller mörkare nyans, svarade mamman.  Fast, nu ska vi ju först fira jul och njuta av vintern! 

Föräldrarna stannade kvar en stund till, och Annette hann bli rejält sömnig och började fundera på hur hon på ett tillräckligt finkänsligt sätt skulle be dem fara hem så att hon kunde gå och lägga sig. Innan hon hann formulera sig, sa pappan ”nej, nu är det nog dags att vi börjar bege oss hemåt”, och så gav de sig av efter att ha kramat om henne och sagt att de skulle höra av sig under veckoslutet. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *